LitteraturMagazinets recension
av Där gryningen dröjer, Anna Lihammer
Stabil spänning utan fullträff i Lihammers tredje historiska kriminalroman
I tredje romanen om kriminalkommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson pendlar handlingen mellan en polarexpedition till Arktis och en mordutredning i Stockholm. Anna Lihammer visar åter prov på sin förmåga att rama in kriminalgåtan med händelser och miljöer från 1930-talets Sverige. Dramatiska skeenden i en dramatisk tid men ”Där gryningen dröjer” blir inte riktigt samma fullträff som de tidigare böckerna.
Carl Hell är motvilligt på väg att ta ett plan till Berlin och de olympiska sommarspelen 1936, Hitlers propagandauppvisning några år innan krigsutbrottet. Strax innan avfärd blir han emellertid kallad till en brottsplats där flera brutala mord har begåtts. Den man som misstänks för brottet, Hans Werner, har hittats hängd i samma bostad, bland annat med en björnklo i ett band runt halsen.
Snart visar det sig att en ung kvinna som ligger bland de döda fortfarande lever och det blir Maria Gustavssons uppgift att vaka över henne, vilket också förhindrar henne att delta i utredningen till fullo. Radarparet Hell och Gustavsson skiljs åt av en översittare till polischef och därmed utvecklas inte heller deras relation så mycket i denna bok. Det har tidigare varit styrkan i böckerna hur relationerna mellan de två, makarna Meuler med flera har skildrats, men nu går det lite i stå.
Hans Werner ingick 1913 i en grupp vetenskapsmän som åkte till Arktis för att hitta ingenjör Andrées försvunna expedition. Gruppen råkar själv ut för svåra umbäranden och parallellhandlingen rörande deras öde på isvidderna 1913 avslöjar hemligheter som har betydelse för att förklara det som händer drygt 20 år senare. Fruktansvärda upplevelser gör att gruppens medlemmar kommer tillbaka med stora fysiska och psykiska skador som aldrig kan läka helt.
Till en början är det spännande att följa äventyret på Arktis och hur det påverkar deltagarna att leva med isbjörnar, ödsliga isvidder och påfrestningarna på gruppen. Det får stort utrymme i boken och upplevelsen är att det tar mycket fokus från bokens nutid 1936. För min del hade boken gärna fått vara lite längre så att Hell/Gustavsson hade fått fler sidor att göra sin utredning på. Vissa saker reds ut och avslöjas på ett ganska abrupt vis.
Det är mycket mörker där gryningen dröjer och som vanligt skildras de mer dolda sidorna hos människor med skärpa och djup. Även om den tredje delen i serien känns lite som en mellanbok finns det såklart fortfarande mycket som fängslar läsaren. Förhoppningsvis återstår det många fall för Hell och Gustavsson. Lihammers kriminalromaner utvecklar genren inte minst tack vare de skrämmande likheterna mellan 1930-talet och 2010-talet.
Mottagen: 30 augusti 2016
Anmäl textfel
