LitteraturMagazinets recension
av Mitt liv som gift, Anna Mannheimer
Även gifta är bara människor
Lagom till hänryckningens tid och alla bröllop kommer Anna Mannheimers ”Mitt liv som gift”, som bjuder på inblickar i hur hon snubblar fram i rollerna som fru, styvmor och mamma. Och som programledare och komiker, förstås.
Anna Mannheimer och Peter Apelgren gifte sig för att kunna adoptera ett barn. Och de fick till sin stora förundran sedan ta hand om varm, mjuk bebis från Jiangxi ”med svart ludd på huvudet, knubbiga kinder och små, små ärtor till tår”. Olga är elva år när boken skrivs, har tappat mjölktänder, kan cykla och kastar blöta handdukar på golvet. Peter var också varm och mjuk och hade knubbiga kinder när han och Anna träffades. Han artar sig också bra, meddelar Anna.
De två verkar ha ett bra äktenskap, liksom moget. Anna Mannheimer skriver att de är varandras motsatser, bland mycket annat samlar den ena hängivet på prylar, den andra slänger, en är lugn, den andra fobiskt rädd för mycket. Olikheterna fungerar om man accepterar dem, fast det är svårt ibland. Men det fungerar kanske framför allt om man orkar se nästan hela sig själv. Det orkar Anna Mannheimer, även när hon är småsint och avundsjuk.
Det här låter kanske inte som en så kul bok. Men det är den. Anna Mannheimers reflektioner kring äktenskapets alla överraskande sidor och listor på hur man ska diagnostisera olika problem är uppblandade med dagboksanteckningar från en sommar när hon och Peter Apelgren skulle sätta ihop en show tillsammans på samma tema. ”Gift, ett livsfarligt ämne” kom den att heta. Det gemensamma arbetet är ett mästerstycke i uppskjutandets ädla konst. Där är de inte varandras motsatser i alla fall.
Efter en genomlysning av det mesta som kan uppstå i en relation och hur man kan förhålla sig till det, också hur man vid behov lämnar den, samlar Anna Mannheimer ihop sina bästa äktenskapstips i en lista.
Den har fyra punkter.
En av dom är ”Kissa alltid efter samlag men före vigsel”.
Det är kul, som sagt. Om hon sedan lyckas få försommarens rosenkindade par att stämma ned förväntningarna på evig lycka och se på äktenskapet med lite humor, vet jag inte. De flesta har ju en tendens att tänka ”Vi är inte som alla andra” där i början.
Mottagen: 1 april 2015
Anmäl textfel
