LitteraturMagazinets recension
av Försoning, Anneli Fichtelius
En väldigt lagom bok
När Alice möter Anders uppstår en samhörighet utöver det vanliga. Anneli Fichtelius är kommunikatör sedan många år och hennes debutroman handlar om ung kärlek, vänskap och familj.
Handlingen i "Försoning" är förlagd till sent 1980-tal. Gissningsvis enkom för att slippa ifrån mobiltelefoner, sociala medier och sökmotorer. Det finns få – om ens några – åttiotalsmarkörer i boken. Istället är det på sitt sätt en ganska tidlös roman om Alice, som lyckas köpa drömlägenheten på Gärdet i Stockholm nästan tre år efter att föräldrarna dött i en bilolycka. Hon flyttar dit med systern Amanda för att komma närmare moster Lena och morbror Sven.
I ett somrigt och varmt Stockholm träffar hon snyggingen Anders via Amanda. Alice och Anders dras direkt till varandra. De inreder Alices rymliga balkong med kuddar och filtar, flyttar ut dit och blir i det närmaste oskiljaktiga. Anders adoptivföräldrar bor i Norrtälje, men sökandet efter hans biologiska föräldrar leder paret till Gotland. Ju närmare sanningen de kommer, desto svårare blir det att fortsätta relationen.
Det är riktigt trevligt att läsa "Försoning". Jag somnar tidigt och sover gott. Inte för att boken är tråkig, det är den inte. Det är bara något harmoniskt med Alice och hennes liv, hur saker och ting löser sig för henne. Hon är dessutom en huvudperson som inte har några fiender, och det är något jag saknat på sistone. Anneli Fichtelius skriver lättläst och boken är lagom lång. Jag blir varken utmanad eller överraskad, men "Försoning" är en avkopplande värld att befinna sig i. Rekommenderas till hängmattan eller stranden i sommar.
Mottagen: 1 juni 2019
Anmäl textfel
