LitteraturMagazinets recension av En flickas memoarer, Annie Ernaux
Ung för 50 år sedan
Titeln på Annie Ernaux senaste bok är “En flickas memoarer”. Jag reagerar lite på översättningen av “Mémoire de fille”. Memoarer brukar stå för något mer än de ett par tre år som Ernaux skildrar. I centrum står ett enda men högst förödmjukande minne (mémoire) från hennes första sexuella erfarenhet. Men det påverkar henne under lång tid framöver.
Annie Ernaux, som har skrivit mycket självbiografiskt, har i 50 år undvikit att skriva om denna avgörande händelse. Men nu kommer hon inte undan längre. Då blir det dags att fundera på om hon som minns är densamma som den 18 år gamla Annie som fått sommarjobb på en barnkoloni. Hon resonerar också kring dåtidens sexualmoral jämfört med dagens. Temat skam har för övrigt en tydlig plats i hennes författarskap. Mycket har hon skämts över föräldrarna som är enkla människor utan utbildning. De driver en specerihandel med ett café. Den skammen spiller över på Annie själv när hon växer upp och kommer i kontakt med barn från en högre samhällsklass.
Annie är yngst bland ledarna på kolonin. Hon har inför sommaren hoppats få uppleva en kärlekshistoria. Hemma har hon kysst en pojke utan att erfara några starkare känslor. Första lördagskvällen blir det party bland ledarna på kollot. Annie blir uppbjuden till dans av H, och strax hamnar de i hennes rum. Hon dras helt överväldigad med i hans åtrå. Hon frågar sig inte om hon tycker han är snygg. Hon är stolt över att få vara hans objekt. Hon föreställer sig att han har valt henne bland alla andra flickor. Fysiskt upplever hon bara smärta. I dag skulle det varit en våldtäkt, men detta utspelar sig 1958. Och Annie är fast i ett destruktivt känslomässigt beroende. Nästa dag söker hon upp H i hans rum men förstår då att han har gått till en annan ung kvinna. Inte nog med det. Annie blir hånad av de andra ledarna, både manliga och kvinnliga, och beskylls för att vara lätt på foten.
Trots allt är lyckan i gruppen starkare än förödmjukelsen, skriver hon. Annie vill vara en i gemenskapen och börjar härma de andra för att passa in. Inför nästa sommar kan hon hoppas att träffa H igen. Innan dess ålägger hon sig ett förbättringsarbete, kroppsligt, intellektuellt och socialt. Hon ska vinna över den andra, den blonda på kollot. Hon ska gå ner i vikt, börja läsa filosofi och lära sig simma och dansa. Jakten på kalorierna gör att hon drabbas av bulimi. Sjukdomen var inte känd då. Förresten, skriver hon: Vad skulle läkarna ha gjort mot en dröm?
Nästa sommar blir hon inte antagen som ledare. Troligen beror det på att hon inte passade att ta hand om barn. Att hon inte hade den rätta kallelsen får hon också höra när hon kommit in på lärarhögskolan. Annie, författaren, tycker att frågan om vad man ska välja för försörjning borde behandlas mer i litteraturen. Hon hade valt lärarhögskolan Eller? Var det verkligen hennes val? Hon läste Simone de Beauvoir och påverkades av hennes och existentialisternas tankar om att välja sitt liv. Annie kan också känna igen sig i de Beauvoirs feministiska teori om kvinnan som objekt för mannens blickar och begär.
Sommaren 1958 spelade en stor roll i Annie Ernaux liv. Kroppen påverkades till och med så att ägglossning och mens upphörde under två år. Hur påverkad kan H ha blivit? Har hon någonsin funnits i hans tankevärld? Annie, författaren, googlar hans namn och hittar ett gruppfoto från hans och fruns guldbröllop. Barn har de, många barnbarn och till och med barnbarnsbarn. Fotot är taget samma år som hon skriver boken om sitt minne.
Annie Ernaux ställer många intressanta frågor i sin bok. Hur förändras vi över tid? Vad finns kvar av vårt gamla jag i dag? Och hur påverkas vi av omgivningen och de rådande normerna?
Mottagen: 5 april 2021
Anmäl textfel