LitteraturMagazinets recension
av Sinnenas tid, Annie Ernaux
En entimmesbok om passion
Ett par veckor före Nobelprisutdelningen gav Norstedts ut ytterligare en titel av Annie Ernaux på svenska. Det är en nyutgåva av "Sinnenas tid” från 1993.
På en av omslagsflikarna hyllar förlaget Katja Waldén som översatt även andra betydande franska författare. Waldén gick bort 2009. En del av de böcker av Ernaux som ges ut på svenska nu är nyutgivna svenska tolkningar av Waldén. Andra är översatta av Maria Björkman.
“Sinnenas tid” (Passion simple) är den tunnaste boken hittills. “Min far & Kvinnan”, två romaner om författarens föräldrar, gavs ut i en samlingsvolym. “Sinnenas tid” består av 60 sidor spatiöst redigerad text. Den tar en timme att läsa och kostar ca 250 kr i bokhandeln.
Författaren själv funderar kring vilken genre hon skriver i. Är "Sinnenas tid" ett vittnesmål eller ett förtroligt samtal? “Sen september förra året har jag inte gjort annat än väntat på en man: att han skall ringa mig eller komma till mig.” Det är inte en kronologisk berättelse om ett förhållande. Det är en samling tecken på besatthet. Hon vill inte förklara sin lidelse. Då skulle den vara något som måste rättfärdigas. Hon vill bara exponera den. Det sker genom det hon gör eller inte gör när han är frånvarande. Intressant för en nutida läsare är hur betydelsen av att vänta på ett samtal har ändrats. Detta var skrivet före mobiltelefonernas genombrott. Han ringde från telefonkiosker. Hon vågade knappt gå ut med risk för att missa en påringning.
Annie Ernaux har inte skrivit en bok om sin älskare. Vi får bara några ord om att han är från Östeuropa, gift, och har skickats från sitt land till en hög post i Frankrike. Hon har bara återgett vilken betydelse hans existens har haft för henne, skriver hon på slutet.
Det kan låta stort men det balanserar på gränsen till det banala. Annie Ernaux har tilldelats Nobelpriset “för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”.
De tidigare böckerna om föräldrarna och deras lilla affärsrörelse i Normandie har större tyngd, liksom det Annie Ernaux skrivit om sin klassresa. Arbetarlitteraturen har inte haft samma ställning i Frankrike som i Sverige med uppburna namn som Harry och Moa Martinson, Eyvind Johnson, Lars Ahlin, Sara Lidman och många fler. I dagens Frankrike ses den unge Edouard Louis som en epigon till Ernaux.
Mottagen: 15 december 2022
Anmäl textfel
