LitteraturMagazinets recension
av Gloria, Åsa Hellberg
Feelgod med fokus på det svåra i livet
Är det möjligt att få tillbaka något som man trodde var försvunnet för alltid? Och stämmer det att gammal kärlek aldrig rostar? I författaren Åsa Hellbergs femte feelgoodroman, ”Gloria”, lyfts frågorna om förlåtelse, försoning och att göra upp med sitt förflutna fram.
Gloria, firad primadonna på Kungliga Operan i Stockholm, har aldrig glömt sin stora kärlek Dominic. Hon älskade honom vettlöst och efter honom har hon aldrig mer haft något seriöst förhållande, istället har hon jobbat hårt med att putsa sitt rykte som manslukerska. Hon har gjort sitt bästa för att undvika honom, men när de båda får huvudroller i den nya uppsättningen av Carmen så måste de helt enkelt arbeta nära varandra, vilket får henne helt ur balans. Dominic å sin sida har aldrig heller glömt Gloria och vill nu göra sitt bästa för att få henne tillbaka. Men Gloria har många beundrare och hon är fast besluten att hålla Dominic stången. Samtidigt stormar det vilt i hennes lillasyster Agnes liv och systrarna får plötsligt möjlighet att lära känna varandra på ett djupare plan. Tillsammans undersöker de familjens förflutna och försöker hitta förklaringen till hur deras familj blev som den blev.
Trots att ”Gloria” är en feelgoodroman i grunden, med bland annat det karaktäristiska glada språket och filosofiska funderingarna tydligt markerade, så har romanen mörkare stråk. Berättelsen är genomsyrad av allvar och livsavgörande problematik balanseras när Gloria och Agnes söker svar på frågor som har präglat dem genom livet. Vare sig det gäller skillnader i föräldrakärleken, livets ekonomiska orättvisor eller svårigheterna att hantera svåra svek så väjer inte Åsa Hellberg för att gå djupare.
Bokens huvudperson, Gloria, är den tydligaste karaktären i berättelsen. Hon är ganska självcentrerad och har ett hetsigt humör. Det är en kombination som skulle kunna ha gjort henne helt outhärdligt. Men, det faktum att hon bryr sig väldigt mycket om sina närmaste och på många sätt är medveten om vad det är hon försöker undvika med sitt agerande, gör att hon känns oerhört mänsklig. Hon nästlar sig in hos läsaren och skapar ett intresse för henne och hennes framtid. Och hon känns tydligare än både Agnes och Dominic, kanske främst för att vi alla har vi en Gloriaperson vi kan relatera till, antingen i vår närhet eller inombords.
Mottagen: 11 oktober 2016
Anmäl textfel
