LitteraturMagazinets recension
av Skördetid, Attica Locke
Välskriven och stämningsfull spänning i historisk miljö
För några år sedan reste jag runt i amerikanska södern och besökte bland annat en plantage, vilket blev ett minne för livet. När jag upptäckte att Attica Lockes deckare ”Skördetid” utspelar sig på en plantage i Louisiana åkte den direkt upp på höstens läslista.
Sockerrörsplantagen Belle Vie utanför New Orleans är sedan länge en del av söderns historia och det storslagna huset lockar numera med turistguidningar, konferenser och bröllop. Plantagens föreståndare Caren Gray bor tillsammans med sin lilla dotter i egen stuga på området, men deras relation till platsen sträcker sig längre bakåt i tid än så. Slavstugorna står ännu kvar, som en påminnelse om en tid då slavar fortfarande arbetade under den brännande solen ute på fälten. Där bodde en gång i tiden även Carens förfäder, vars liv styrdes av den rika släkten Clancy som än idag äger plantagen. Idag ser arbetsstyrka annorlunda ut, även om de illegala arbetarnas situation har mycket gemensamt med platsens dunkla förflutna. En dag när Caren går sin sedvanliga inspektionsrunda över ägorna finner hon en död kvinna med halsen avskuren. En mordgåta som tvingar Caren bakåt genom sin egen släkthistoria tar sin början.
Att besöka Boone Hall Plantation i South Carolina var en speciell upplevelse, men det mest intressanta var att se slavarnas enkla små stenhus, där människor levde för inte alls särskilt länge sedan. Just den känslan lyckas författaren fånga och jag njuter i fulla drag av miljöbeskrivningen, som är en viktig del av ”Skördetid”. Att Caren Gray har en personlig koppling till platsen höjer storyn en nivå, men författaren lyckas även i övrigt bra med att binda samman dåtid och nutid.
Däremot tog det en bra stund innan jag kom in i boken. Berättelsens inledning har ganska lågt tempo, vilket är vilsamt och avslappnande, men ibland snudd på för lågt. I slutet av boken blir istället de juridiska turerna lite för många, även om de har sin relevans för handlingen.
Boken skildrar även Carens relation till sin dotters pappa, juristen Eric, som tidigare lämnat Caren och nu ska gifta sig med en annan kvinna. De är fortfarande vänner och jag tycker om detta inslag. Relationen känns trovärdig, men av någon anledning blir jag bara måttligt engagerad i Caren som person. Som läsare tillåts jag inte komma riktigt nära henne och det är svårt att sätta fingret på varför jag upplever det så.
Längre fram tar mordmysteriet mer plats och upplösningens både politiska och historiska inslag blir riktigt spännande. Trots svaga punkter är detta välskriven och stämningsfull spänning och jag kan tänka mig att läsa fler böcker av författaren.
Mottagen: 13 oktober 2016
Anmäl textfel
