LitteraturMagazinets recension
av Rosa Candida, Auður Ava Ólafsdóttir
Med hjärtat utanpå kroppen
Huvudpersonen Lobbi, i isländska författaren Auður Ava Ólafsdóttirs roman, sätter livet på vänt precis när vuxenlivet ska börja.
”Pappa tror inte på tillfälligheter, i alla fall inte när det handlar om livets viktigaste händelser, födelse och död.”
Orden är Lobbis i romanen ”Rosa Candida” av Auður Ava Ólafsdóttir.
Lobbi kallas också Addi, Lobbipojken, rosenpojken, Arnljótur. Rosa Candida, åttabladsros, ros utan törnen. Kärt barn har många namn.
Lobbi är ett älskat barn. Och han är fortfarande nästan bara ett barn när hans mamma dör. Kort därpå, efter en enda obetänksam natt med Anna, en flicka han knappt känner, är han i rask takt på väg att själv bli förälder. Istället för att studera på universitetet, fortsätta arbeta på båt eller ta hand om barnet, sin pappa och sin bror, lämnar Lobbi Island och reser till en avlägsen by på franska landsbygden för att ta hand om rosor i en förfallen klosterträdgård. Att odla rosor är något Lobbi och hans mamma hade gemensamt.
Det är enkelt och rakt berättat och perspektivet är Lobbis. Berättelsen är skriven i första person presens, i kronologisk ordning, med undantag av ett fåtal återblickar.
Den engelska titeln är ”the Greenhouse”, vilket egentligen är en suverän titel.
Den som längtar efter miljöbeskrivningar från ett kargt isländskt landskap får tänka om. Auður Ava Ólafsdóttirs roman utspelar sig främst i södra Europa.
Det går att känna igen sig i Lobbi. Lobbi som reser ensam ut i Europa när vuxenlivet ska börja, som går omkring ensam med sina funderingar. Ibland ringer han från någon telefonautomat hem till Island för att prata med pappan om något gammalt recept från mammans efterlämnade kokbok, men tomrummet inom dem och mellan dem finns kvar. Lobbi ställer sitt liv på vänt, som för att hämta andan inför vuxenlivet.
Att älska är att gå omkring med hjärtat utanför kroppen. Det har inte någon betydelse om man är man eller kvinna, ung eller gammal. Något som gestaltas fint och återhållsamt av Auður Ava Ólafsdóttir i den här vemodiga romanen om Lobbi och de människor han älskar.
Mottagen: 20 mars 2015
Anmäl textfel
