LitteraturMagazinets recension
av Expeditionen : min kärlekshistoria, Bea Uusma
Uusma går till botten med mysteriet kring Andree-expeditionen
Gränsen mellan nyfikenhet och besatthet överträds mer än en gång när Bea Uusma tar oss med på en expedition där läsaren hålls lagom smårusig hela vägen fram till ett förväntat klimax.
Den 11 juli 1897 påbörjar tre unga vetenskapsmän, med ingenjör Andrée i spetsen, vad som skulle vara en storslagen expedition mot Nordpolen men som blev en katastrof med dödlig utgång. Knappt hundra år senare befinner sig Bea Uusma på en tråkig fest där hon snubblar över en bok om händelsen. Hon blir besatt och resultatet är boken ”Expeditionen – min kärlekshistoria”.
Uusma är inte den första som fascinerats av expeditionens öde. Spaltmetrar har skrivits om de modiga (dumdristiga?) männens färd mot okänt land. Den imponerande ballongen, sydd i finaste siden och fylld med allt från teknisk utrustning till champagne. Kampen mot naturen i en av världens mest otillgängliga platser där kartan enbart markeras med ”outforskat område”. Och så den största och mest begrundade frågan av dem alla. Hur dog de egentligen?
Fokus i boken har till stor del lagts på den yngste expeditionsmedlemmen, Nils Strindberg. Genom att infoga berättelsen om kärleken mellan honom och hans väntande fästmö skapas en brygga mellan äventyret och tryggheten. Och genom att varva berättelsen om expeditionen med den om sitt eget sökande bygger Uusma en brygga mellan nu och då.
Bea Uusma har gått grundligt tillväga i sitt researcharbete. VÄLDIGT grundligt. Hon har besökt arkiv och bibliotek. Hon har läst brev och sökt upp släktingar. Gränsen mellan nyfikenhet och besatthet överträds mer än en gång. Det är nästan så att jag undrar om den läkarutbildning Uusma lyckats addera till sin redan gedigna CV till viss del förvärvas för att fungera som verktyg i jakten på svaret om expeditionsmedlemmarnas död. Boken hade lätt kunnat falla över i det febermaniska facket, men klarar sig tack vare det precisa språket.
Uusma vet alltså mycket om expeditionen. Hon använder skickligt all denna information för att bygga upp stämningen i sin text. Man vet hur det kommer att sluta, ändå är det olidligt spännande! Upplägget fungerar som presentationen inför en guideledd utfärd. Förutsättningarna redogörs för. Pusselbitarna placeras på bordet. Läsarens bjuds med på en färd där reseledaren Uusma letar efter de bitar som saknas. Vi får stå andlösa och kika över hennes axel i obduktionssalar och på isvidder. Hon leder äventyret med en fingertoppskänsla som lyckas hålla spänningen på exakt rätt nivå för att jag som medföljare ska hållas lagom smårusig hela vägen fram till ett förväntat klimax.
Mottagen: 16 september 2013
Anmäl textfel
