Recension
av Tre veckor, Birgitta Bergin
En okej hyllvärmare
Bokens huvudperson är Ulli. Hon har ett ordnat och lyckat liv. Ett fint jobb, två välskapta tonåringar som faktiskt är skötsamma och rätt trevliga för att vara tonåringar.
Hon är lyckligt gift. Trodde hon. En dag får hon telefonsamtal från Peter. Sin man.
– Hej, det är jag.
– Hej du.
– Har du tid att prata?
– Nej, egentligen inte. Kan vi ta det ikväll? Det är lite körigt just nu.
– Jag vill helst ta det nu.
– Skit, jag är helstressad. Vad är det som är så viktigt?
– Jag vill skiljas.
Ullis värld som hon känner rasar samman. Peter har hittat någon annan. Hennes Peter har haft en älskare. Hon som trodde att allt var så bra. De säger att en olycka sällan kommer ensam. I denna historia är det talesättet sant. Under tre veckor följer vi den ena efter den andra olycksaliga händelse som drabbar familjen.
"Tre veckor" är en rykande färsk debutroman. Från början sträckläste jag den, men den måsteläsanuannarsdörjag känslan dog efter ett tag.
Historien är som sagt väldigt spännande det är kärlek och hat om vartannat och lite kidnappning vid sidan om. Det jag däremot inte gillade alls var författarens språkbruk i tal form. Det fick mig att ogilla och göra Ulli korkad. Hon använder förkortningen "ok" i genomgående i heeela boken vilket skär i ögonen. Sedan skriver hon ordet fejsa frekvent. Vem pratar så? Kanske någon 14-åring men när Ullis pratar så får det mig att tro att hon är en blåst bimbo, för vem pratar så om man är över 40?
Den är helt okej men inget mästerverk. Men hur ofta får vi sådana slängda under näsan gott folk?
Slutsatsen är att den är väldigt spännande. Det händer otroligt mycket mer dramatik än vad jag väntat mig. Men jag kommer inte komma ihåg den länge… Känner du för en helgläsning i stugan. Be my geust men annars, låt den vara kvar på hyllan. Men jag tror Bergin har potential och kanske hennes andra bok är bättre. Jag håller utkik i alla fall.
Mottagen: 10 maj 2012
Anmäl textfel
