LitteraturMagazinets recension
av Märta och Hjalmar Söderberg : En äktenskapskatastrof, Björn Sahlin
Hjalmar Söderbergs "galna" hustru återupprättas
Stackars Märta Söderberg. Hon levde i fel tid, med fel släkt och vänner och fel äkta man, författaren Hjalmar Söderberg. Det är mindre än hundra år sedan hon förklarades som sinnessjuk och dumpades på en vårdinrättning för medellösa. För att hon var besvärlig.
Märta Söderberg led av en svår reumatisk sjukdom och blev så småningom söndervärkt, rörelsehindrad, och fick inte träffa sina tre små barn. Hon var säkert en besvärlig människa, men vem idag skulle inte vara det i samma läge? Maken, författaren Hjalmar Söderberg var förälskad och lycklig när deras första barn föddes, när barn två kom var han mindre intresserad och när det tredje föddes hade han inlett sitt första förhållande utanför äktenskapet.
Dessutom söp han och höll sig hemifrån för att slippa barnens stoj.
Märta kunde inte precis be honom dra och skaffa sig ett jobb och bli självförsörjande, detta var ju i början av förra seklet och i Stockholms övre sociala skikt. Hon, överklasskvinnan, blev i stället allt ensammare med sin smärta, både den kroppsliga och den själsliga. Hon blev besvärlig och besvärande, ställde till det för maken och bråkade med pigor och barnjungfrur. Till slut förklarades hon sinnessjuk och mentalt efterbliven på lösa grunder av en läkare som var vän till familjen Bonnier. Hjalmar Söderberg var också vän till familjen Bonnier och hans böcker gavs ut på deras förlag.
I boken ”Märta och Hjalmar Söderberg, en äktenskapskatastrof” skildrar Johan Cullberg, professor i psykiatri, och Björn Sahlin, tidskriftsredaktör och Söderbergkännare, den sönderfallande familjens historia. De håller en lågmäld ton i sitt återupprättande av Märta. För genom åren har välkända skribenter och andra fortsatt lagt skulden för det havererade äktenskapet på henne – både för att hon var jobbig och galen men också för att behandlingen av hennes sjukdom kostade massor av pengar och orsakade ekonomisk stress och elände för maken och författaren. Att ännu mer pengar spenderades på Hjalmar Söderbergs tilltagande alkoholism, på krogbesök och sprit, brukar inte nämnas.
Cullberg och Sahlin tar sig metodiskt och saklig an de båda makarnas liv. Trots tonen blir läsningen lite thrillerartad, Märtas klaustrofobiska öde är nästan obegripligt i ett nutidsperspektiv. De hittar inga belägg för psykisk sjukdom i hennes journaler. I brev, anteckningar och Hjalmar Söderbergs egen loggbok hittar de snarare en grund för Märtas vrede, sorg och rädsla att bli lämnad ensam. ”Hysteri”, som det kallades.
Märta tvångsintogs på sinnessjukhus och dog många år senare – medellös och bortglömd av nästan alla.
Mottagen: 9 oktober 2014
Anmäl textfel
