Mattias Lönnebo
Det sista kapitlets märkliga känsla
Jag har under några år skrivit noveller som alla utspelar sig i min fantasyvärld Tabor. (Amsalor och draken, Kanariefågeln och fladdermusen) Novellerna är avslutade äventyr men kan också läsas som kapitel i en helhet. Min tanke med detta är att boken ska fungera extra väl när den unga läsaren kanske känner att en tjock bok är lite för mycket. Eftersom varje kapitel är en avslutad berättelse (novell) kommer den där känslan av att man klarat av något. Jag tror det är en bra känsla. Och den lockar förhoppningsvis till mer. Till läslust.
För mig personligen infinner sig känslor av både tillfredsställelse och rastlöshet. Vad ska jag nu göra med mina tidiga mornar innan de andra i familjen vaknat? Fundera på nästa skrivprojekt? Läsa en bok? Det får bli en frukostbladning av dessa smakliga pålägg. De berikar varandra och förhöjer upplevelsen av att ha klarat av något. Kanske man skulle prova något helt nytt och oväntat? Kan man blanda ägg och jordgubbsmarmelad?
(Bilden ovan är från omslaget till den kommande boken "Äventyr i Tabor". Utgivningsdatum ej fastslaget)
Avdelning: Skriv! Taggar: #skriva #avsluta #fantasy
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anmäl textfel
