Anne-Charlotte Östman
Dockteater i Stockholm
I lördags firade Dockteatern Tittut 40 år i Skinnarviksparken. De har sin scen alldeles intill på Lundagatan i Stockholm. Där har jag varit flera gånger med mitt treåriga barnbarn Dante. Deras repertoar kan ses från två års ålder. ”Busiga händer” och ”Petras prick” är nya pjäser i höst.
Avdelning: Barn Taggar: #dockteater
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Tittut fyller 40 år
Dockteatern Tittut på Lundagatan i Stockholm fyller 40 år. Det firar man bland annat med en nyuppsättning av "Min lilla syster Kanin" efter Ulf Nilssons och Eva Erikssons bok. Det är premiär på lördag den 21 januari. Pjäsen ska passa åldersgruppen 2-6 år ungefär. Vårt barnbarn Dante fyller snart tre och har redan varit på Tittut flera gånger. Han älskar teater, och han älskar Tittut. Det är teater för honom. Vi har sett "Beatrix värld", "Nasse - musikalen!", "Kanel & Kanin och alla känslorna" samt ett finskt gästspel före jul med spännande öppning av luckor i en stor adventskalender.
Storebror till Lilla syster Kanin har lovat att passa henne när föräldrarna är ute och letar morötter. Han får det inte lätt. Hon matvägrar, skriker och håller till och med på att bli rävmat. Tittut gestaltar allmänna känslor som rädsla, spänning, irritation, ilska och kärlek. Dante är alldeles för liten för att ta hand om sin lillebror. Men han kommer säkert att känna igen sig i känslorna och i innehållet med blöjor, nappflaska, välling och sagor.
Det är så roligt med alla de barnboksklassiker som jag får återknyta bekantskapen med som mormor och farmor. Jag ska låna boken på bibliotek, så vi kan förbereda oss. "Min lillla syster Kanin" går endast att köpa antikvariskt om man vill ha den i pappersform. Den finns nu annars som e-bok.
Avdelning: Barn Taggar: #dockteater
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Succé för Tittut
Vad spännande det skulle bli! Vi, mormor och morfar, tog med oss D. nyss fyllda två på dockteatern Tittut på Lundagatan. Föreställningen heter "Beatrix värld" och har Beatrix Potters djurbilder som utgångspunkt. Fyrtio minuter skulle den vara. Var det måhända för mycket?
Foajén är välkomnande med möbler för stora och små och möjlighet att köpa fika. Böcker finns att bläddra i när man väntar. Så kommer en svartklädd figur in, vänlig men ändå lite läskig med de kläderna. Beatrix som gammal spelas av Tobias Ulfvebrand. Beatrix berättar kort om sin barndom, att det inte fanns mobiltelefoner, att brev skrevs på papper och att hon var strängt hållen. Pjäsen riktar sig till barn mellan två och sex. Jag tror nog att man ska tillhöra de lite äldre för att fatta den fiktionen.
Väl inne i den lilla ombonade salongen får vi träffa Beatrix som barn som spelas av Sofia Hollsten. Hon ritar i sitt stora block, och vips kommer en kanin fram. Sedan får vi träffa busiga möss som jagas av en katt och en stor groda som är nära att bli uppslukad av en jättefisk som han får på sin metkrok. Det är tydligt, lekfullt och spännande med ett gott slut. Barnet Beatrix räddar grodan ur fiskens gap. Pjäsen spelar lite med att Beatrix ibland tycker att gosedjuren är olydiga, precis som föräldrarna tycker om henne. Sitt still! Peta inte i näsan! Det blir till ett mantra som nog alla kan känna igen sig i.
Dans och musik ingår i föreställningen. D. sitter som ett levande ljus hela tiden i morfars knä, helt fokuserad på det som händer på scenen. Han yttrar sig bara två gånger, säger "katt" om katten och "stor" om fisken. Ett av barnen i publiken blir oroligt och ledset på ett tidigt stadium och får gå ut, ett annat har svårt att koncentrera sig men kommer tillbaka efter en paus utanför salongen. Det är naturligtvis svårt att träffa rätt hos alla i publiken. Men vi var väldigt nöjda och glada efteråt och har redan sett ut två andra pjäser under våren. Steget från att läsa en bok högt och att gå på dockteater behöver inte bli så stort. Läsning är ju också ett slags rollspel.
Avdelning: Klassiker Taggar: #dockteater
Kommentera
Anmäl textfel
