Carl Magnus Juliusson
Kärlekens litteratur (1): Gustave Flaubert
Vad handlar egentligen Flauberts Madame Bovary om?
-
En hysterisk kvinna som är ständigt otrogen och inte kan hantera pengar?
-
Att alltför mycket läsning kan vara dåligt för dig?
- Eller någonting annat? Något tredje?
Självklart handlar romanen om 1. och 2. också i viss bemärkelse. Men det jag här ska undersöka är om det inte är möjligt att se det som enbart ytan på ett större tema.
Gustave Flaubert brukar i litteraturhistoriska sammanhang hamna – tillsammans med en författare som Émile Zola – inom kategorin ”naturalist”. Med det brukar man mena en författare som angriper sina berättelser och karaktärer med en vetenskapsmans kyla och distans, vilket ofta gärna låter sig förenas med en oerhörd detaljrikedom – alltihop i enlighet med positivismens framfart under 1800-talet med namn som Auguste Comte och Hippolyte Taine.
Denna klassificering haltar dock lite kan jag tycka (i likhet med kanske de flesta klassificeringar); den passar för mig inte helt och hållet in på en författare som Flaubert.
Istället föredrar jag en beskrivning som jag en gång stötte på på tal om November, en roman Flaubert skrev när han var 21 år gammal. Denne person menade att Flaubert hade ”å ena sidan en bitter desillusion som liknar den ingrodda pessimismen hos en åldring, å den andra ungdomligt romantiska fantasier, naturliga för författarens ålder”. Att Flaubert ”innerst var en romantiker vars realism var ett resultat dels av vetenskaplig uppfostran, dels av sträng självkritik och behärskning. Han var en romantiker som disciplinerade sig till att bli realist”.
I denna konflikt mellan romantik och realism tror jag vi närmast kommer Flaubert själv, en konflikt som även kan anses karaktärisera just Madame Bovary.
Avdelning: Klassiker Taggar: #kärlek #läsning #idealism #romantik #dröm #verklighet
Anmäl textfel