Mikael Rapp

Bok- presentation:	Ma
Författar- presentation:	Ida Börjel

Recension: Ma

Orden vilar högerjusterade mot den ravin som de svartfärgade sidorna utgör. Jag har sett att både Äcklet och Idioten har liknande design. Så det är nog hippt och väl. Men Ma fångar verkligen inte mitt intresse.

Nog finns det rader att hämta ur denna… poesisamling? De fragmenterade raderna går mellan kosmos, ett krishärgat Europa och det mesta mellan himmel och jord. Poeten Ida Börjel har helt klart saker hon vill få ur sig men det är ytterst sällan mitt intresse fångas och när det väl gör det hålls det inte kvar för en längre stund.

Egentligen är mitt stora problem inte med texten i sig, även om den ofta är långdragen, utan snarare med strukturen. Att sidan lämnas nästintill tom på vissa sidor i en bok som säkerligen är några hundra sidor lång (sidorna är ej numrerade) känns som ett designtrick som innehållet inte kan backa upp. Det ska förstås sägas att ”Ma” är det japanska tecknet för ”tomhet” så nog finns det en tanke bakom.

Nu låter jag negativ som fan förstås.
”Men den här samlingen har ju blivit hyllad till höger och vänster!?”
Sant! och nog finns det rader, ja, hela sidor att hämta ur Ma men för mig känns det här som ett solklart fall där en redaktör hade behövt gå in och rensa lite. Det är inget man som skribent vill skriva men det är nog så sant i det här fallet.

Ma hade varit en starkare upplevelse om den varit 20, 50 eller till och med 100 sidor. Och dumpat sin alfabetsordning. Effektsökeri ger jag inte mycket för. Hade samlingen varit kortare hade det inte behövts heller.
 

Kommentera