Mikael Rapp

Efter Fittstim. Några ord till tröst...

Mot slutet av dagen hade det blivit en grej och både killar och tjejer gick runt och frågade sina skolkamrater om dem var feminister"

När jag var ungefär 12-13 år var det en dag på skolan då några tjejer från klassen kom fram och frågade mig om jag var feminist. Jag var ung då och helt oengagerad i samhällsfrågor så jag frågade vad det var för något. Jag fick det berättat för mig att en feminist tror att könen ska vara jämställda. Jag tyckte svaret var rätt uppenbart. Mot slutet av dagen hade det blivit en grej och både killar och tjejer gick runt och frågade sina skolkamrater om dem var feminister.

Vi spolar fram ungefär tio år: Samma människor som då gick runt och frågade om sina skolkamrater i praktiken var för jämställdhet är upprörda, för att inte säga arga efter att ha sett första avsnittet av Belinda Olssons dokumentärserie Fittstim. Att programmet har fått en hel del känslor att blossa upp hos människor i alla åldrar är det nog inte många som missat. Speciellt om man som du läser Litteraturmagazinet lite av och till. Och det kan väl vara helt i sin ordning. Om vi utgår ifrån frågan Olsson ställer i början av första avsnittet; "Har feminismen spårat ur?" kan man ju säga att resultatet blev mindre än lyckat!

Låt mig förklara: Jag har inget problem med frågeställningen. SVTs uppgift är att granska och kritisera och som en av dem ledande politiska rörelserna förtjänar feminismen uppmärksamheten. Stå ut med mig för om det är nåt feminismen tål, så är det granskning. En rörelse vars målsättningar utan att tveka är sunda och korrekta har ingenting att dölja. 

Min kritik riktar sig främst, precis som många andras, mot hur dåligt hela spektaklet var. Det är allvarligt men jag kunde inte låta bli att småle för mig själv medan jag såg det. Kan ha varit skadeglädje. Inte ofta man får se nån göra bort sig så mycket på en timme. Att påstå att man ska granska feminismen på det sätt som Olsson utger sig att göra och sedan låta hela programmet handla om feminister vars aktivism är väldigt smal i sina sakfrågor för att dessutom sen påstå att rörelsen som helhet skulle ha tappat kompassen får mig att undra om Olsson bara är ute efter att provocera.

Men jag vill ändå säga några uppmuntrande ord till dem tusentals (miljontals?) personer som blivit rosenrasade av programmet. Från min färgade bild på twitter verkar det som att programmet har fått hela massor med människor att mera aktivt organisera sig i feministiska organisationer. Är inte det bra?

Dem som redan är engagerade i samma organisationer verkar översköljda av en vilja att motbevisa Belinda Olsson och har börjat fokusera mer (eller mer tydligt i alla fall) på just dem frågor som ligger till grunden för feminismen och som Olsson påstår försvunnit från den svenska feminismen. Är inte det bra?

Det kliar så mycket i fingrarna bland de svenska mediernas debattörer att nästan alla vill vara med och kritisera programmet och prata om hur mycket fel Olsson har och varför. Det har skapat debatt helt enkelt. Är inte det bra?

Är hela efterspelet ändå inte lite win-win? Belinda Olsson fick göra tv och skapa debatt vilket hon ju åtminstone lyckats med, och feminismen har fått sig en extra liten adrenalin-boost. Inte för att det har behövts men ändå... Jag tror att den svenska feminismen kommer tjäna på Fittstim. Och om det inte vore för att hon så kraftigt övertygat mig om det motsatta så skulle jag nästan tro att Belinda Olsson på ett mycket intelligent sätt använt sig av nån sorts omvänd psykologi (om det bara vore så väl...) för att mobilisera feminister över hela Sverige. Dem kallar mig Mikael Rapp, proffsoptimist. Lycka till!

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Vesna Prekopic

Bok- presentation:	Fittstim
Författar- presentation:	Belinda Olsson

"Fittstim"-frågorna lika viktiga nu som då

De senaste dagarna har debatten om feminism och antifeminism minst sagt rört upp känslor. Redan innan sändning hade "Fittstim - min kamp" fått så mycket uppmärksamhet, att när det väl sändes måste champagnekorkarna flugit högt bland alla ansvariga på svt. Programmet skulle undersöka om feminismen har gått för långt och förutom att själva frågeställningen provocerade, så provocerade programledaren och huvudpersonen Belinda Olsson bara genom att ha gjort programmet.

Läs hela inlägget ...

Kommentera