Anne-Charlotte Östman
Vem ger mig ett jobb?
Jag är arbetssökande. För två år sen sa jag upp mig från min tjänst som riksdagsstenograf som jag haft i nio år. Jag stod inte ut längre. Arbetsuppgifterna var enahanda, och man stångade sin panna blodig om man ville ändra på något. Före riksdagen hade jag varit verksam som lärare och forskare vid Stockholms universitet. Där var det konkurrens om lärartimmar och forskningsprojekt. Jag kände mig otillräcklig och obekväm med lärarjobbet. Eftertraktade forskarpengar lyckades jag dock få. När de var slut hade min passion för forskningen svalnat något, därav karriärbytet som blev en återvändsgränd.
På arbetsförmedlingen erbjuder Ibility sina tjänster som så kallad kompletterande aktör. Torild Carlsson som driver företaget har skrivit boken Äntligen måndag? (Langenskiöld), där han utgår från egna erfarenheter av coachning men också diskussioner med Tomas Tjajkovski och Ulf Essler som är verksamma inom samma fält.
Det är stimulerande läsning. Författarna vill inte föra fram sanningar. De vill vara pragmatiska när det gäller att hjälpa människor att hitta sitt bästa alternativ i arbetslivet, som de skriver. Texten utstrålar också respekt för individen och kreativitet. Vi ska inte fastna i att skriva likformiga ansökningsbrev, får vi veta. Att bara svara på de annonser som ligger ute leder inte heller långt. Jobben ska hittas innan andra får nys om dem. Dit kommer man via kartläggning av sina talanger och kunskaper och framför allt genom möten.
Ibility gör ett stort nummer av biologdesignern, den kvinna som hade tröttnat på administrationen på forskningsinstitutet och läste en kvällkurs i grafisk formgivning. Men arbetsgivarna ville ha formgivare med erfarenhet. Lösningen kom när hon insåg hur lyckad kombinationen var. Det fanns ett behov av biologer som kunde design. Hon blev engagerad att illustrera handböcker om fåglar och fiskar, hon har fått göra affischer om Östersjöns marina miljö och hjälpt en plantskola med en annonskampanj. Jag undrar hur många andra sådana exempel det finns i verkliga livet. Det är inget vi får reda på.
När vi söker nya vägar menar författarna att det är klokare att se var vi kan få vara oss själva snarare än att vi ska förändra oss. Vi bör ställa frågor om när vi kommit till vår rätt, när det som vi har gjort har gått riktigt bra och vad vi har tyckt vara roligt. Själv kom jag utan tvekan bäst till min rätt när jag försvarade min doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Jag pratade om något jag själv hade arbetat fram i glädje och stod för. När jag gick i terapi för några år sen fick jag frågan när jag försjönk i något och glömde tid och rum. Då kom jag ihåg en gång när jag satt och skrev en recension i Kungliga bibliotekets kafé. Man fick säga till mig att det var stängningsdags. Det är verkligen skriva jag tycker om att göra.
För att hitta våra talanger kan vi beskriva vårt nuvarande eller senaste jobb med hjälp av tre verb. Sedan kan vi fundera på i vilka andra jobb vi kan ha nytta av dessa verb. Vi kan också ta fram vilka kunskaper vi använt oss av eller utvecklat i jobb som vi har haft. Om jag lägger ihop vad jag gjort i mina jobb som forskare, lärare och stenograf kommer jag fram till att jag har: undersökt, skrivit, tillämpat, kommunicerat, handlett, bedömt, återigen skrivit, redigerat och korrekturläst. Jag har utvecklat kunskaper i språk, pedagogik och kommunikation. Då kan jag bli journalist, författare, redaktör, utredare, bedömare, arbetsförmedlare och coach. Eller hur?
Jag söker konventionella jobb, men det känns som ett sidospår utan större utsikter. Jag kan inte konkurrera med färska erfarenheter eller rätt utbildning.
I praktiken erbjuder Ibility åtta veckors inlåsning sex timmar om dagen bara för att kartlägga mina starka sidor. Nej, tack. Då följer jag hellre deras råd i boken: att bjuda in andra att reagera på min nya identitet. Som bloggare har jag roligt, utvecklar mina talanger, marknadsför mig och samlar på mig arbetsprover. Återstår bara att få betalt.
Avdelning: Fakta Taggar: #jobbcoaching
Kommentera
Anmäl textfel
