Maria Sidén

En tacksam kvinna som inte går ut själv i mörkret

Jag har länge tänkt att jag ska vara tacksam för att jag inte har det som de som har det värst. Där borta ni vet. Långt borta. Där blir kvinnors kön stympade. Där säljs de som sexslavar. Men även i Sverige sker könsstympningar. Så hur ser ett liv ut hittills för denna priviligierade kvinna?

Men när jag börjat tänka efter, hur har livet som kvinna i jämställda Sverige sett ut för en så vanlig tjej som mig?

Det började med Grooming utan att det ledde någonstans som tur var, mycket hot lite verkstad, vet inte hur många förslag jag fått sedan 12 års åldern om saker jag inte ens vetat vad det är... Näthat såklart (våldta mig här och där, döda mig på diverse fantasifulla sätt), slumpat men även från dejtingsidor (såklart!?) Slagen i magen av random dude på en icabutik, vid 13 års ålder. Sexuella trakasserier under gymnasieåren, någon som fått tag på mitt nummer, skickade obscena bilder på valda delar av sig själv, och snällt delgav vad denna skulle göra med mig. För den visste vart jag bodde. Såklart kunde inte polisen inte göra något. Sov med lampan tänd och drömde mycket mardrömmar...

Universitetetstiden, jagad och misshandlad, kunde fly, snubben blev dömd. En arbetsplats jag minns där det jobbade gubbar i 50-års åldern. Alltid kommentarer om vart har du sovit inatt. Vad gjorde du och din kille. Du ser sjuk ut, jaha inget smink. Och alla hade de fruar och döttrar, vanliga hederliga svenska män. Jag har ingen aning om hur många gånger män tafsat under danskvällar. För många i alla fall. Nej verkar vara det nya Ja. Jag får dessutom mindre lön än alla medborgare jag beskrivit ovan. Och tänk, jag är en av dem som klarat mig jävligt bra. Men jag går inte ut själv när det är mörkt.

vi sa: vi ska ta över vi ska ta över världen vi ska bli stora vi ska bli mäktiga, ha ha och vi ska göra jorden hel ja vi ska göra vattnet rent och vi ska aldrig skada varandra mer //Laleh, Goliat.

Jag har nyligen upptäckt Yoko Ono av en slump. Jag fann boken "funderingar jag gärna delar med mig" på en loppmarknad. Jaha, har hon skrivit en bok... Så förväntningar existerade inte överhuvudtaget. Nu står hon med på listan" personer du skulle vilja träffa, död/levande".

I boken "Funderingar jag gärna delar med mig" skildrar Ono livsfrågor som hon brinner för. I 26 kapitel delger hon sina kloka tankar om livet, drömmar, inre kraft, så abstrakt men ack så glasklart. Så vackert. Älskade denna bok . Hennes nyaste bok "Woman Power" består av bilder och citat. Korta tänkvärda och personliga citat. Det är som att hon öppnat sitt hjärta och ut ramlar dessa små små ord av klokhet,styrka och kärlek. De berörde mig...

Every woman has a song to sing

Every women has a story to tell.

And make no mistake about it, brothers.

We women have the power to move the mountains. //Women power, Yoko Uno.

Kommentera

Arga Bibliotekstanten

Idag är det Internationella kvinnodagen

Jorå, det går framåt. Förr i tiden var alla bibliotekstanter fastkedjade i disken. Idag får vi gå ut alldeles på egen hand. Hundra år till eller så kanske vi t.o.m får anständig lön.

Kommentera