Linda Odén
Att läsa snabbt och långsamt
Det startade en debatt på Litteraturmagazinets Facebooksida (nu importerad till kommentarstråden här nedanför) om huruvida det är bäst att läsa snabbt eller långsamt. Är det ens möjligt att läsa snabbt och komma ihåg det lästa, eller krävs det lågt lästempo för att man ska ha tid till eftertanke?
Jag brukar ofta säga till mina elever att snabbast inte alltid är bäst. Inte om det betyder fort och fel eller fort och slarvigt. När det gäller läsning och lästempo är jag dock övertygad om att det går att träna upp sin läshastighet så att snabbt faktiskt inte betyder slarvigt, utan helt enkelt snabbare men lika bra, eller kanske till och med bättre. Den som tränar blir helt enkelt skickligare, på samma sätt som en idrottare som tränar mycket blir det.
Mina elever hävdar ofta att de har lässvårigheter när det egentligen handlar om läsovana. Observera att jag inte vill jämföra läsovana med dyslexi eller på något sätt förringa de svårigheter med läsning som vissa har, men de flesta som säger sig ha svårt att läsa har inte dyslexi. Jag brukar jämföra med om jag skulle bestämma mig för att springa en mil. Då hade jag inte inlett med att springa hela sträckan, då jag troligen skulle bli allt för trött och kanske inte hade testat att springa en enda gång till. Jag var ju inte bra på det, så varför fortsätta. Om jag istället hade sprungit en kort sträcka från början och långsamt ökat dessa hade jag troligen kunnat springa en mil efter några månader.
Är det då bättre att läsa snabbt? Nej, det tycker jag inte, men t.ex. studier blir mycket lättare. Jag hade aldrig fixat universitetets litteraturstudier om jag inte hade utvecklar min läsning. Ibland handlade det självklart om att skumma, men att läsa snabbt och att skumma är definitivt inte samma sak. Att skumma är att missa viktiga detaljer, men det skulle jag inte säga att jag gör när jag läser.
Men kräver inte vissa böcker en långsam läsning? Jo, visst är det så, men jag skulle inte vilja förenkla det genom att säga att bra böcker kräver ett långsamt tempo, medan de sämre titlarna går snabbt att läsa. Jag läste till exempel min första bok av P O Enquist i sommar i ett rasande tempo och missade inga av de synnerligen egocentriska och irriterande formuleringarna. På samma sätt går det utmärkt att läsa Kerstin Ekman snabbt, men då av en helt annan anledning. Ekmans texter har helt enkelt flyt. Poesi däremot går inte att läsa snabbt, det håller jag definitivt med om. Där behöver jag hitta min röst i huvudet och läsa texterna högt för mig själv.
Jag skulle inte heller förenkla det genom att säga att bra böcker går snabbt att läsa, medan dåliga böcker är sega att ta sig igenom. Jag har länge hållt på med Jeffrey Eugenides bok The Marriage Plot (En kärlekshandling) och den kräver vansinnigt mycket tid. Ändå tycker jag väldigt mycket om den. Vissa böcker avnjuts bäst i små portioner. Andra böcker jag tycker om kan jag läsa på några timmar och ibland drabbas av en rejäl tomhet för att boken tagit slut för snabbt. Det är den stora nackdelen med att läsa snabbt.
Jag läser många böcker och inte bara för att jag läser snabbt, utan också för att jag lägger mycket tid på min läsning. Det är helt enkelt mitt största intresse och ju mer jag läser desto längre blir min läslista. Det kan tyckas konstigt, men jag hittar nya böcker hela tiden. Det kan vara en ny författare som jag vill läsa mer av, eller en författare som liknar en jag redan läst och gillat. Även om den som läst flest böcker vid livets slut inte vinner, får den i alla fall en hel del trevliga läsupplevelser till livs.
Avdelning: Taggar: #läsning #lästempo
Kommentera
/Visa 10 kommentarer
Anmäl textfel
