Henrik Elstad
Julrysare
Som redaktör för skräckavdelningen på LitteraturMagazinet tänkte jag ägna min lucka i julkalendern åt lite skrämmande julläsning. Ganska snart insåg jag dock att utbudet av skräcklitteratur med jultema är mer begränsat än vad jag trodde.
Den mest självklara berättelsen är Charles Dickens klassiker som på svenska har flera namn; ”En julsaga” eller ”En spökhistoria vid jul” är de vanligaste. Den håller verkligen fortfarande med sin kusliga stämning och julanpassade sens moral.
Avdelning: Skräck Taggar: #julkalendern #boktips #jul #skräcknoveller
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Henrik Elstad
Skräck, kort och gott
I min bokhylla har jag nog nästan ett 30-tal novellsamlingar som tillhör skräckgenren. Framför allt är det King som är den gemensamma nämnaren. Dels har han gett ut flera samlingar själv och dessutom har en del av hans noveller ingått i samlingar tillsammans med andra författare. De mer blandade novellsamlingarna är ett bra sätt att upptäcka nya författare som man sedan kan läsa mer av!
Just nu är det Anders Fagers Samlade svenska kulter som bland annat får följa med på bussen som reslektyr. Det är kul att se att flera svenska författare har anslutit till skräcknovellklubben! De verkar i en tradition av spökhistorier och annat skräckberättande och skriver sina egna moderna versioner. Även utgivningen har moderniserats tack vare förlag som Mix och Novellix och dessutom passar skräcknoveller alldeles utmärkt som e-bok!
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Henrik Elstad
In the tall grass: Stephen King och Joe Hill
Att Stephen King och hans son Joe Hill är stora favoriter hos mig kan knappast ha undgått någon som läser bloggen. När de båda skriver en berättelse tillsammans förväntar jag mig därför naturligtvis stor läsning. In the Tall Grass är den andra novellen som de ger ut tillsammans (den första var Throttle). Även om det finns saker som skiljer deras författarskap åt, så är det mer som förenar. Båda skriver skräck och gärna noveller som utforskar människans inre mörker. Denna novell är inget undantag.
Becky och Cal är syskon och väldigt nära varandra. De är ute på en road trip när de hör ett rop på hjälp från ett fält med högt gräs. De stannar och hör tydligare att det är en pojke som ropar, men konstigt nog verkar det som om hans mamma också finns inne i det täta gräset och uppmanar dem att inte komma till undsättning... Becky som är gravid ger sig ut i fältet, liksom Cal som håller ett lite högre tempo och de båda kommer ifrån varandra. Snart inser de att det inte är helt lätt att hitta i gräset och att deras sinnen dessutom verkar svika dem. Någonting i gräset vill att de varken ska hitta pojken eller vägen tillbaka till bilen.
King och Hill sparar verkligen inte på blod och brutalt äckliga scener när de beskriver hur Becky och Cal fångas av gräset och det som sedan sker. Hela berättelsen känns som en variant av Kings tidigare novell, Children of the Corn. Förutom det stora fältet där man kan gå vilse, finns det inslag av någon sorts religiös påverkan som påverkar de som har oturen att hamna där. Likheter finns också med andra noveller där gränsen mellan verklighet och mardrömmar suddas ut och karaktärerna börjar inse att de är på väg att förlora förnuftet.
In the Tall Grass är en novell där man verkligen känner igen King och Hill. Verkligheten skevar och på ett effektivt sätt skrämmer de läsaren från vettet, eller så blir man åtminstone ordentligt illamående. Båda två har skrivit bättre noveller än denna, men det var fullt godkänd underhållning så länge det varade.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Haunted
Jag brukar ha för vana att ständigt ha igång en novellsamling parallellt med all annan läsning, för de stunder då man vill ha lite underhållning som går att avsluta ganska snabbt, t.ex. på en bussresa. Det är som litteraturens snabbmat, det ska vara enkelt, effektivt och ge snabb tillfredsställelse.
Novellen som format är väl anpassad till just skräckgenren. Många av de klassiska skräckberättelserna är ganska korta, ofta på gränsen mellan novell och roman. Det är många författare utöver de som har specialiserat sig på skräck som gärna provar på att skriva kortare berättelser med en twist på slutet. Joyce Carol Oates har skrivit en del inom skräckgenren, bl.a. Haunted - Tales of the Grotesque som är en av de bättre moderna skräcknovellsamlingarna.
Haunted är kanske inte helt enkel att få tag på längre, antikvariat är att rekommendera om man är intresserad av ett exemplar. Men den kan vara värd lite möda att leta reda på. Redan öppningsnovellen som givit namn åt samlingen suger tag i läsaren och kanske är den samlingens bästa. Några barn utforskar ett till synes övergivet hus i en ganska klassisk spökhistoria, men med en ganska säregen stämning.
Flera av novellerna är parafraser på andra kända verk av t.ex. Edgar Allen Poe och Henry James. The White Cat är naturligtvis Oates egen version, som ett negativ av Poes mästerverk The Black Cat. Accursed Inhabitants of the House of Bly ger ett annat perspektiv på The Turn of the Screw som är intressant att läsa. Det kan dock rekommenderas att läsa James original först för bästa upplevelse och inte tvärtom som jag råkade göra... Oates är skicklig på att fånga kärnan i dessa noveller från 1800-talet och skapa egna moderna spökhistorier som skakar om läsaren.
Min favorit utöver de redan nämnda är nog ändå den lite längre novellen The Model. Den handlar om Sybil Blake som erbjuds stå som modell åt en konstnär; Mr Starr. Han erbjuder frikostig ersättning för uppgiften och det är oklart i vilket syfte han vill ha just Sybil som modell. Ovissheten och skildringen av relationen mellan Sybil och mr. Starr håller läsaren på helspänn i knappa 50 sidor.
Att Oates är en skicklig författare är inget nytt för de flesta. Hennes talang för att skriva skräck kanske är lite mer okänt för en del, även om många av hennes romaner har suggestiva inslag. Förutom Haunted kan också hennes prisbelönta roman Zombie rekommenderas varmt.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Låt de gamla drömmarna dö
Det är en originell samling texter som samsas i Låt de gamla drömmarna dö. Någon har en gång hävdat att Stephen King skulle kunna ge ut sin inköpslista och få den såld. Det känns nästan som om John Ajvide Lindqvist har skrapat ihop lite olika alster för att testa om det kan funka. Sommarprogram samsas med tidigare utgivna noveller och manus till TV-program. Därför blir det också en ganska varierad kvalitet på texterna.
Författaren har skrivit en liten inledning där de olika texterna och dess tillkomst presenteras. För några noveller krävs nog det för att motivera varför de publiceras här. Själv gillar jag när man får lite extramaterial kring berättelserna. För det mesta brukar jag gå tillbaka till presentationen efter det att jag har läst novellerna.
Det finns några klara höjdpunkter i Låt de gamla drömmarna dö, inte minst den novell som gett samlingen dess namn. Det är fortsättningen på Låt den rätte komma in och det är svårt att skriva särskilt mycket om novellen utan att det blir en stor spoiler för romanen. Men det är en novell som behåller och förhöjer känslan från Låt den rätte...
Den andra stora favoriten är Ansiktsburk som är en metafiktiv berättelse där en Erik Pettersson berättar om JAL:s besök vid Göteborgs filmfestival. Enligt berättelsen har JAL fått ett uppdrag att skriva en text till festivalen, men drabbats av skrivkramp och därför kontaktat Erik för att överlåta skrivandet till denne. Det är en absurd och alldeles underbar historia om en paranoid JAL som hamnar i konflikt med Roy Andersson och tappar fattningen om verkligheten.
Övriga noveller är ganska typiska Lindqvist-berättelser och vissa lyckas bättre än andra att övertyga läsaren. Jag gillade Tindalos som är någon sorts bidrag till Chtulhu-myten. Även den korta Fulet om en mobbad tjej hade en lite oväntad twist.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Vålnader
Novellen är en litterär form som inte är lika vanlig som den var förr. Inom skräcklitteraturen finns det författare som vill hålla novellen vid liv, kanske för att korta historier med lite oväntat slut är effektivt för att skrämmas. Spökhistorierna från läger eller sena kvällar i skriftlig form. Joe Hill är en av dessa författare som använder novellen för att utveckla sitt skrivande och i Vålnader har han samlat femton mer eller mindre skrämmande historier.
I Vålnader finns många klassiska skräckteman med, vampyrer, zombies, klaustrofobi, spöken m.m. Hill ger också sin uppskattning till de som har varit före honom i skräckbranschen t.ex. Bram Stoker, George Romero, Neil Gaiman. I novellen Hör syrsor sjunga finns möjligen en variant av Kafkas Förvandlingen som har inspirerat.
I en novellsamling är det svårt att beskriva någon handling utan att avslöja för mycket. Min favorit blev Min faders mask som är en ganska skruvad berättelse. Jack är på väg till en stuga för semester med föräldrarna. Resan blir en bisarr upplevelse där föräldrarna klär sig i masker och Jack får gå på en kuslig promenad i skogen. Möjligen är det en beskrivning av övergången från barndom till vuxenliv då Jack är tretton år. Han får en inblick i de vuxnas lekar och befinner sig samtidigt i en form av barnsaga där huvudpersonen går vilse i skogen där han träffar barn som hjälper honom.
Att skriva skräck är inte svårt. Att skriva bra skräck är otroligt svårt. Det finns mycket skräck inom film och litteratur och det är inte så ofta man stöter på något som är riktigt bra och berör. Joe Hill är fortfarande en ganska färsk författare och han har hittat nyckeln till skräckens beståndsdelar. Språket är ibland poetiskt och känslan i berättelserna är gripande. För er som har upptäckt John Ajvide Lindqvist kan jag rekommendera att prova Joe Hill, ni kommer till viss del känna igen er och blir nog inte besvikna.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Samlade svenska kulter
Denna novellsamling av Anders Fager rivstartar verkligen. På ett dansställe utanför Borås samlas ett tjejgäng till synes för en vanlig tonårsfest. Istället handlar det om att hitta ett offer till ett vidunder som uppenbarar sig vid den mosse där tjejerna genomför sin orgie. Detta är den första kulten läsaren lär känna i denna bok som innehåller många mustiga, skrämmande och ibland störande noveller.
Novellerna står sig bra var och en för sig, men de är också löst sammankopplade i en större berättelse. Bland annat har Fager fogat in små scener mellan novellerna, fragment av skeenden där karaktärer återkommer. Var och en är det kanske inte så många av novellerna som jag vill ge toppbetyg, det är en jämn hög nivå rakt igenom. Det som jag tycker gör denna samling till något extra är just hur författaren har knutit ihop sina mindre berättelser till en helhet. Visst finns det lösa trådar och obesvarade frågor när man har läst ut boken, men det gör liksom inget.
Hela tiden är det okända, skrämmande, ondskefulla närvarande i novell efter novell. Det kan vara en oerhört utmanande konstnärinna som löper amok, eller ett avlägset bosatt folk i utkanten av skärgården, eller ett monster i källaren. Det är mycket tentakler, andra världar, besök från andra sidan m.m. i en tydlig Lovecraft-anda. Människorna i novellerna väljer att motarbeta,bevaka eller välkomna dessa krafter som hela tiden vill ta sig in i den världsliga verkligheten. Som med alla mörka krafter finns det de som lockas av dem och andra som gör allt för att de inte ska få breda ut sig. Vanliga människors drömmar möter dessa krafter och leder åt olika håll, vilket gör det oförutsägbart.
Min favorit i samlingen är nog Leka med Liam om en sexårig pojke som tar sig ut från förskolans område och hittar ett monster i en bergsskreva. Monstret behöver mat, eller offer och det är en oerhört otäck skildring av barnet som hittar metoder för att tillfredsställa det. Slutet är också fruktansvärt, men det är samtidigt en tanke bakom novellen, liksom med alla riktigt bra skräcknoveller.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Mile 81 - Stephen King
När Pete Simmons lämnas ensam hemma av sin storebror bestämmer han sig för att gå på upptäcktsfärd. Han tar med sitt förstoringsglas som han har lärt sig att tända eld med och tar sig in på en igenbommad Burger King vid en rastplats vid motorvägen. Det är numera ett tillhåll för tonåringar och bland annat hittar Pete en halvfull vodkaflaska. Pete är tio år och tar sin första fylla, vilket gör att han somnar på en smutsig madrass. Utanför stannar en skitig kombibil av obestämbart märke som saknar nummerplåtar. Förardörren öppnas, men ingen kliver ut. Som läsare av King vet man dock att snart kommer något fasansfullt att hända och man känner hur det knyter sig i maggropen och gåshuden breder ut sig...
Den förste som stannar vid rastplatsen för att se efter om någon i bilen behöver hjälp blir första offret i berättelsen. Bilen är en släkting till Christine eller bilen i Om en Buick 8, vilket naturligtvis innebär trubbel. Två små barn blir också viktiga deltagare och det visar sig att barnen är klokare än de vuxna i denna historien. Det gör att Mile 81 också påminner omDet, förmågan att se det som vuxna tar för otroligt gör att de övervinner ondskan.
Mile 81 släpptes först endast som e-bok och som novell passar den också bra i det formatet. Den är en traditionell King-novell, dvs den gör sitt jobb och skrämmer livet ur läsaren på ett mycket effektivt sätt. Karaktärer som man snabbt lär känna placeras i en fruktansvärd mardröm och mest skrämd blir man när man ännu ej sett monstret.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Krafsar och vill hem - Amanda Hellberg
När man upptäcker att Amanda Hellberg har släppt en julrysare, den känslan! Väntar man då på att den rätta julkänslan med ljus och snö ska infinna sig innan man läser den? Nej, man kastar sig över den, laddar ner och slukar i en tugga. Underbart är kort och man vill ha mer, men får helt enkelt vänta på nästa roman.
Jenny flyttar till ett hus efter det att hon har förlorat Fredrik. Något vill ha hennes uppmärksamhet, krafsar och vill in... Det är spökigt, suggestivt och en klassisk kort julrysare som gör sitt jobb, dvs skrämmer skiten ur en för ett litet härligt ögonblick!
Dessutom är e-boksdebuten avklarad, det var bättre än väntat. Att läsa noveller i det formatet funkar riktigt bra, då man läser allt i ett svep. Eftersom jag inte har någon riktig platta utan bara läser i iPhonen tror jag dock att det får vänta med romaner.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller
Kommentera
Henrik Elstad
In the Shadow of the Master - Michael Connelly (ed.)
Edgar Allan Poes allra främsta mästerverk samlade i en amerikansk utgåva av deckarförfattaren Michael Connelly. Det är organisationen Mystery Writers of America som varje år delar ut en "Edgar" till mest framstående skrivande inom genren, som också ligger bakom denna samling (det finns ju ganska många varianter). Insprängt mellan novellerna har kända författare och Edgar-pristagare som Jeffery Deaver, Stephen King och Laura Lippman givit sina personliga betraktelser kring fenomenet Poe. Essäerna om Poe lyfter också läsningen, då det ofta handlar om hur de själva blivit inspirerade och hur han har påverkat 1900-talets skräckkultur i allmänhet.
Många av Poes berättelser handlar om psykisk sjukdom gärna kombinerat med missbruk. Det finns säkert andra som kan analysera detta bättre, Poe hade själv dessa problem, men man kan i alla fall konstatera att det blir effektivt och har använts flitigt av efterföljande författare. Greppet att utgå från karaktärens perspektiv och hur denne förnekar sin egen psykiska hälsa gör fasan större hos läsaren när man inser att den som övertygande påstår sig vara frisk begår hemska brott. Bästa exemplet i denna samling på det är The Black Cat.
Ett annat återkommande tema är instängdhet, allra mest utnyttjat i The Pit and the Pendulum som handlar om en person som hamnat i inkvisitionens tortyrkällare och där väggarna bokstavligt talat kryper närmare... Det slutna rummet finns ofta med som en förutsättning, t.ex. i en av de första kriminalhistorierna The Murders in the Rue Morgue där flera andra klassiska deckaringredienser också finns med.
Klassiska spökhistorier som skrämmer vettet ur läsaren är också något av en specialitet hos Poe. Mest gastkramande är The Fall of the House of Usher, där en besökare får bevittna sönderfallet hos en familj och dess spöklika herrgård.
När man läser denna samling inser man hur mycket skräckgenren har Poe att tacka för. Flera av novellerna läste jag på svenska i tonåren, men det är en ganska stor skillnad att läsa dem på originalspråk, då Poes poetiska språkbruk är en viktig del av upplevelsen av många verk. Nackdelen är väl också att det blir lite mer svårtillgängligt då Poes 1800-talsengelska inte alltid är helt enkel att följa, trots att jag anser mig rätt hyfsad som läsare av engelskspråkig litteratur. Men en av höjdpunkterna är naturligtvis att läsa klassikern The Raven på engelska och förstå dess storhet.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller
Kommentera
Henrik Elstad
KKM - Jonas Inde
KKM står för Känslig Kärleksfull Mördare och är en tagg som bokens huvudperson använder efter sina mord. Det är en narcissistisk man som tar sig rätten att mörda människor som har kränkt honom och verkligen går från tanke till handling. Han har bestämt sig för att avveckla all kontakt med andra människor och frågan är om det är orsaken till eller effekten av hans personlighet. Människosynen hos honom kan liknas vid den socialdarwinistiska eller nazistiska (som han i och för sig tar avstånd ifrån): styrka är idealet och den starke kan ta sig rätten att dominera andra. Det är lätt att jämföra med American Psycho, men jag tänker också på Dvärgen som jag läste nyligen. Det är ett liknande försök att göra ett porträtt av en människa som är fullständigt fri från allt som anses som mänskliga dygder.
Det är en äcklig berättelse som är omöjlig att värja sig emot när man läser den och man frågar sig nästan, varför ska man skriva en sådan bok? Sedan inser man att verkligheten ibland kan vara nästan än värre (läs Utöya el dyl) och litteraturens roll som spegel mot denna hemska verklighet kan ibland ta sig dessa uttryck för att kanske skapa en förståelse för olika mänskliga mekanismer. Trots att man vill kräkas och sedan riva sönder boken...
Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om boken. Inde skriver med frenesi och man går inte oberörd. Samtidigt är det ganska självklart att de extremt vidriga scener som han beskriver får en chockerande effekt som naturligtvis leder till häftiga känslor hos läsaren. Det är tur att det är en kort bok, cirka 40 sidor, för man hade inte orkat mycket mer av liknande brutalitet. Jag ångrar inte att jag har läst boken och då har den troligen haft någon betydelse, men skulle jag rekommendera den till någon? Jag vet ärligt talat inte.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #skräcknoveller
Kommentera
Henrik Elstad
Fåglarna som novell och teater
Som lärare har man vissa förmåner, en av dem är att man då och då får kulturupplevelser på arbetstid! Igår var vi med blivande studenter på stadsteatern i Göteborg och såg teaterföreställningen Fåglarna, Conor McPhersons pjäs i regi av Björn Runge.
Som förberedelse inför detta besök var det naturligt att läsa Daphne Du Mauriers kända novell The Birds som pjäsen är baserad på. Det är en klassisk dystopisk rysare om det yttre hotet i form av vanliga fåglar som mycket målmedvetet börjar attackera människorna. Nat och hans familj gör allt för att barrikadera sig i sin stuga och stänga ute dessa monster som fåglarna förvandlas till. Deras kontakt med omvärlden är radion som så småningom också tystnar. Maten börjar tryta och man tvingas till ett annat liv än man nyss varit van vid. Berättelsen är skriven strax efter andra världskriget och präglas naturligtvis av det kalla krig som håller på att födas.
Alfred Hitchcock gjorde film av novellen, men var inte berättelsen särskilt trogen då han dels flyttade handlingen till Amerika och i stort sett bara behöll de attackerande fåglarna från novellen. Pjäsen är inte heller en rak tolkning av novellen, men har fångat den kusliga stämningen i berättelsen. Det är en gestaltning av vad som hände sen, med de som klarade sig ifrån undergången. Främlingar tvingas ihop under gemensamt tak och försöker skapa ett liv mellan attackerna som regleras av tidvattnet. Det yttre hotet kompletteras med de slitningar som sker inom och mellan personerna som ska försöka gå vidare från traumatiska upplevelser i en värld som brakar samman. Med fantastiska små effekter i form av ljus och ljud, bra manus och skickliga skådespelare fångar teatern publiken på ett skönt sätt. Våra inte så vana teaterbesökande tonåringar blev också berörda.
Upplevelsen av teatern förhöjdes säkerligen av att strax innan ha läst novellen. Stämningen från läsningen gick att föra med in i teatersalongen och man var inne i föreställningen från första stund. Några av eleverna, som inte läst novellen, tyckte att det tog ett tag innan de förstod vad det handlade om. Det är inte tillräckligt ofta man tar sig tid att gå för att ta del av riktigt bra teater, tur då att arbetet ibland förutsätter det!
Avdelning: Skräck Taggar: #skräcknoveller #teater
Kommentera
Anmäl textfel
