LitteraturMagazinets recension
av Drottningens juvelsmycke, Carl Jonas Love Almqvist
Tintomara - en queer naturvarelse
"Drottningens juvelsmycke" är ett av Carl Jonas Love Almqvists mest berömda verk, från 1834. Nu kommer romanen i nyutgåva.
Förlaget Modernista kommer med en nyutgåva av Carl Jonas Love Almqvists "Drottningens juvelsmycke". Det är en hedervärd handling. Almqvists allkonstverk är det främsta som den svenska romantiken har fött fram. Men det är en intrikat och sofistikerad produkt. Jag saknar ett förord som hjälper läsaren att sätta romanen i sitt sammanhang.
"Drottningens juvelsmycke" kom ut 1834 som den fjärde delen av samlingsvolymen Törnrosens bok. Allmqvist hade ambitionen att skriva ett romantikens allkonstverk. Törnrosens bok innehåller romaner, lyrik, dramer och essäer. Ramfiktionen är att dessa verk berättas eller uppförs i en litterär salong på ett jaktslott.
Handlingen i "Drottningens juvelsmycke" utspelar sig vid tiden för maskeradbalen och mordet på Gustav III. I centrum befinner sig Tintomara, ett androgynt väsen, en "hen" innan ordet fanns. Genomgående beskrivs Tintomara som "hon" av Almqvist.
Tintomara rör sig fritt i operahuset. Hon orsakar död och olycka utan att vilja det. Historien har både en politisk och en erotisk dimension. Tintomara är bortom ont och gott. Hon är inte kristen, hon är odöpt och står över eller utanför lagarna. Det är hon som stjäl drottningens juvelsmycke. Utan att engagera sig själv attraherar hon både kvinnor och män, framkallar svartsjuka och leder de älskande i fördärvet. "Tintomara! två ting äro vita/Oskuld - Arsenik".
Vid besök på Stavsjö bruk i Kolmården lever Tintomara ut den romantikens naturvarelse hon är. (En rastplats vid E4 har namnet Tintomaras plats.) "Hon var som i sin själs grund och i sin innersta glädje." Hon bryter ut i sång: "Mig finner ingen, ingen jag finner". Hon undflyr de fyra vänner, två män och två kvinnor, som förälskat sig i henne, och hon gillrar en fälla för dem. I boken figurerar en spelkortssymbolik. Som i en spaderfemma är Tintomara i mitten, omgiven av två unga män och två flickor.
På slutet blir Tintomara utsatt för en skenavrättning i den grymme och mäktige Reuterholms våld. I tumultet dödas hon av en svartsjuks kula.
En glittrande och gäckande mask- och teatervärld dominerar i romanen. Den har lämpat sig väl för scenen. Den senaste uppsättning som jag såg var med Elin Klinga i huvudrollen på Dramaten.
"Drottningens juvelsmycke" inleds med en snårig förväxlingshistoria. Men när du väl har tagit dig igenom den har du att se fram emot det bästa som svensk romantik har att ge: mystik, leklust, poesi och grymhet.
Mottagen: 24 mars 2016
Anmäl textfel
