LitteraturMagazinets recension
av Du, Caroline Kepnes
Mellan sjukt och intresseväckande
Debutanten Caroline Kepnes har skrivit en imponerande och helt vansinnig debut som kanske bäst beskrivs som en psykotisk passionsthriller.
Killen Joe jobbar i bokhandel och alla dagar ser ungefär likadana ut. När den unga tjejen Beck dyker upp på andra sidan kassadisken är Joes fascination omedelbar och attraktionen omöjlig att stoppa. De börjar umgås, men det finns hinder på Joes beslutsamma väg mot att vinna hennes hjärta. Becks flummige expojkvän Benji är ett lika ovälkommet inslag som den bortskämda väninnan Peach, som verkar ha en slags makt över Beck som Joe inte kan kontrollera. För att lära sig allt om Beck börjar han ta reda på mer om vem hon är. Ja, han börjar faktiskt följa allt hon gör, skriver, tänker, vare sig det är på nätet, i mobilen eller IRL…
Det här var annorlunda, på fler sätt än ett. Det är tydligt att Kepnes förälskat sig i karaktären Joe; hennes kärlek är nästan lika hämningslös som Joe själv. Och Joe är en minst sagt originell figur. Han framför sin historia ur sitt lika originella perspektiv och storyn drivs framåt med ett ovanligt flödande språk. Det är välskrivet och ger läsaren en nästan extrem närhet till huvudpersonen, vilket jag tycker om. Berättelsen i sig är, milt uttryckt, hemsk. Samtidigt finns det en humoristisk underton som ändå skapar en del igenkänningskomik och gör att det inte blir för tungt eller vidrigt.
Eller? Ibland funderar jag lite på bokens budskap. Vad vill sägas? Romanen balanserar mellan sjukt och intresseväckande, mellan trånande erotik och motbjudande destruktivitet. Samtidigt är det fängslande med vibbar av Patricia Highsmiths psykologiska spänningsromaner om psykopaten Tom Ripley.
Det är bara Becks perspektiv som saknas. Hon skildras bara ur Joes synvinkel, och jag kan inte komma ifrån att jag hade önskat mig en vändning som på något sätt ställde henne i rampljuset. Vem är hon? Författarens kärlek till Joe är ovillkorlig, men bitvis blir han faktiskt för mycket för mig.
I början känns det mest som en ungdomsbok. Det är åtrå, längtan, hopplöshet och hoppfullhet – men sedan blir det alltmer uppenbart att undergång stundar…
Sammanfattningsvis är det här en imponerande debut, som inte kan beskrivas som något annat än vansinnig – fast på ett bra sätt! Jag är helt säker på att det kommer fler böcker från Caroline Kepnes. Detta kan inte vara en engångsföreteelse.
Mottagen: 26 april 2015
Anmäl textfel
