LitteraturMagazinets recension av Vittne, Caroline Mitchell
Spänning som gränsar till skräck
Caroline Mitchell är före detta polis och numera författare. Hon har skrivit flera spänningsromaner, men "Vittne" är den första som översatts till svenska.
Rebecca älskar sitt liv. I det lilla walesiska samhället Pontyferry har hon precis allt hon behöver: sin älskade make Sean, deras dotter Lottie och hunden Bear. Hon har en gammal vespa, ett deltidsjobb på Seans veterinärklinik och Seans syster är hennes bästa vän. Tillvaron är med andra ord förutsägbar och trygg, och ingen uppskattar den kombinationen mer än Rebecca.
Rebeccas före detta fästman Solomon som dömdes till tio års fängelse efter att hon vittnat mot honom i en mordrättegång har precis släppts ut på fri fot och trots att Pontyferry är ett lugnt och säkert ställe låter Rebecca installera ett larm, ovetande om att hon därigenom ger Solomon full insyn i sitt hem. Solomons hämnd är skoningslös, och efter tio års frist befinner sig Rebecca återigen helt i hans händer, men istället för att ge sig på henne fysiskt ger han sig på människorna i hennes närhet. Rebeccas straff är att hon måste bevittna tio olika brott, lika många som antalet år han satt inne, och hon måste själv utse brottsoffren.
"Vittne" faller formellt under genren spänningsroman, men i praktiken är det som att läsa ren och skär skräck. Det är ingenting originellt i själva upplägget - läsaren får berättelsen serverad av Rebecca, Solomon, och Rebeccas gamla dagbok från tiden då hon levde ihop med honom. Det som däremot utmärker boken är Rebeccas påtagliga rädsla och ångest, Solomons kallbodiga hänsynslöshet och spänningen som sakta men säkert obarmhärtigt trappas upp. Bokens styrkor kamouflerar svagheterna, för premisserna till Rebeccas beteende är egentligen ganska svaga. Ändå följer jag Rebecca med ett obehag som är sällsynt för en luttrad läsare.
Mottagen: 10 november 2018
Anmäl textfel