LitteraturMagazinets recension av Bonniers vegetariska kokbok, Ceclia Lundin
Trolsk kokbok för alla smaker
Den är så oerhört skön att vila ögonen på, Bonniers vegetariska kokbok. Inbunden med någon slags grov väv, i retro färgskala.
Öppnar man och bläddrar lite kommer bilderna mot en. Enkla och kraftfulla illustrationer av dill, rödkål, plommon och ärtor. Perfekt matchat mot färgfotografierna, som med sitt stillebenarrangemang och sin dramatiska belysning liknar oljemålningar. Att rotfrukter kunde vara så vackra! Jag ska nog titta närmare nästa gång jag ser en. Kanske till och med prova att använda den.
Och allt tryckt på matt papper! Ooo, det är så fint!
Men recepten då? Det är ju faktiskt inte en konstbok? Fast det är ju så kokböcker fungerar idag. Först kommer bilden, sedan maträttens namn.
Vilda skogsbiffar med nyponkompott
Flädermarinerade polkabetor med fetaost och basilika
Det är som en saga.
Och sist recepten. Ingredienser till vänster, instruktioner till höger. Klart och redigt, lättläst layout, alltid runt fyra steg. Sen är maten klar.
Efter att ha svettat mig igenom Jamie Olivers 15-minunter-recept på tredubbla tiden (var */xx#** är muskotnöten!?!) (se recension här) när jag en sund skepsis mot enkla recept. Men mot den här bokens sirensång är det svårt att värja sig. Den är som en allvetande, vis gammal matrona som vispar ihop pannkakor med ena handen och förbereder edamamebönor med dipp med den andra. Och får allt att smaka bättre än någon annanstans.
Uppslagen med presentationer av tematiskt ordnade livsmedel – lök, protein, alger – bevisar ytterligare matronans förträfflighet. Jag kapitulerar. Och provar några recept.
Det blev ju riktigt gott! Nästan så att jag är tvungen att ställa till med en liten fest för att få prova att göra rabarberbubbel, tapaspotatisar och friterade norialger.
Mottagen: 7 april 2013
Anmäl textfel