LitteraturMagazinets recension av Parasitus, Christian Johansson
Klassisk skräcktema i norrländsk miljö
Christian Johanssons skräckroman ”Parasitus” inleds med en missionärsexpedition till Norrland på 1800-talet. I en sameby släpps ett fasansfullt väsen löst och missionärerna får uppleva det som av nåjden i byn kallas Mubpienpålmaj.
Boken börjar lite trevande, men under andra halvan biter den bättre tag i läsaren. Det är ett klassiskt skräcktema som utspelar sig när myter och naturens mörka hemligheter möter modernitet och rationalitet. I nutid är det familjen Billgren som får möta monstret när de lämnar Stockholm för ett liv på landsbygden i närheten (med norrländska mått mätt) av Kiruna. Sarah har fått med sig sin man Jack till sin hembygd och i deras nya hus finns också barnen Emil och Leo, samt Sarahs något förvirrade moster Elsa.
Det är en barmhärtig gärning som inleder mardrömmen för Jack och Sarah. På väg hem en kväll ser de en gammal man i rullstol till synes övergiven vid vägen. Han har flera skärsår och trots Jacks invändningar tar de med mannen som heter William hem till huset för omvårdnad av Sarah som är sjuksköterska. De kommer att ångra det.
Författaren jobbar med ganska vanliga scener och stämningar för att framkalla skräcken hos läsaren; en ensam person i ett hus där det anas en närvaro av något, vilse i skogen under oväder, barn som hotas av hemskheter med mera. Flera invånare vet mer än de vill berätta och såväl huvudpersonerna som läsaren blir frustrerad av att man inte vet vem som är vän eller fiende. Tvetydigt agerande från flera olika karaktärer känns emellanåt lite sökta för att leda in läsaren på blindspår.
Det finns en del saker som skaver i läsningen, framför allt i början av berättelsen när flera karaktärer gör val som inte känns så trovärdiga. En sjuksköterska som väljer att vårda en främling i hemmet istället för att ta med honom till sjukhus och poliser som inte bryr sig om att förhöra en person som attackeras med sax är några exempel.
Jack läser på och pratar med infödda invånare i bygden och får så småningom reda på mer om vad som hände under 1800-talet men även senare. Någon sorts religiös församling eller sekt ledd av en Jakob Klinga verkar vara inblandad, kan det var de som angripit William och hotar släkten Billgren? Han får också reda på att på samma plats som samebyn där missionärerna mötte Mubpienpålmaj, startade trots starka protester en skoterfabrik sin verksamhet. Men efter en mängd arbetsplatsolyckor flyttade företaget utomlands av ekonomiska skäl.
Författaren planterar antydningar och detaljer på ett skickligt sätt för att bygga på mystiken i boken. Ett exempel är när en del karaktärer upplever falska minnen som avfärdas som tillfällig förvirring. Som läsare inser man att något är på tok, men vad?
Under andra halvan av boken växer spänningen och läsupplevelsen. Tidigare antydningar får sina förklaringar i en upplösning som är både överraskande och fasansfull. Läser man lite allegoriskt kan man tolka berättelsen som att såväl historiska koloniala övergrepp utifrån moderna och religiösa motiv, som nutida exploatering av naturen, får oanade konsekvenser och efterverkningar för kommande generationer.
Mottagen: 3 december 2014
Anmäl textfel