Recension
av Äcklig, Constance Briscoe
Segt om känslomässig tortyr
När Constance var 13 år gammal flyttade hennes mamma ifrån henne. Hon lämnades ensam i ett tomt, kallt hus utan vare sig el, mat eller varmvatten. Under hela sin uppväxt hade hon fått stå ut med att vara utan mat och att bli slagen, men det värsta – den känslomässiga tortyren – slutade inte bara för att mamman flyttade ut.
Ändå överlevde hon, pluggade på universitet och blev Storbritanniens första svart domare.
Själva berättelsen om Constance är förstås hjärtskärande och allt det där. Det är en sån där berättelse man önskar ska vara påhittad – men ingen hade kunnat hitta på den här historien. Och om någon hade gjort det hade det mest blivit larvigt och överdrivet. Nu är det ju dock inte påhittat, utan ett riktigt liv.
Tyvärr behöver inte berättelsen autenticitet garantera en bra bok. Mycket av boken blir bara någon sorts uppradning av vad allt som hennes mamma gjorde mot henne, och det är mycket som upprepas. Ibland blir berättelsen mest seg och långsam. Om man vill läsa böcker om barn som inte blir älskade av sina föräldrar så finns det helt klart berättelser som är presenterade på ett mer intressant sätt.
Mottagen: 4 september 2012
Anmäl textfel
