LitteraturMagazinets recension
av Herr Isakowitz skatt, Danny Wattin
Om att hitta sina rötter och lära sig förstå dem
Författaren Danny Wattin ger sig ut på en jakt efter en gömd familjehemlighet.
Författaren Danny Wattin debuterade 2006 med ”Stockholmssägner”. I ”Herr Isakowitz skatt”, hans senaste bok, ger han sig ut på en personlig jakt efter sina rötter. Resan tar honom till Polen, en del som tidigare varit en bit av Tyskland. Under resans gång kommer han närmare hela sin familj, både den närvarande och förfäderna.
Danny Wattin berättar om sin uppväxt i en stor och bitvis bullrig familj, där alla i den äldre generationen bär på sitt bagage från det förflutna. Som judar i Europa under tiden före, under och efter andra världskriget har de alla upplevt olika former av grymhet, skräck och förtvivlan. De har alla haft sina egna sätt att hantera händelserna och ta sig vidare i sin nya tillvaro i Sverige. Flera av dem berättar historier om familjen och en av dem är om gammelfarfar Hermann Isakowitz som sades ha grävt ner sina skatter i trädgården innan han försvann. När Dannys äldste son hör berättelsen blir han så entusiastisk över skatten att tre generationer Wattin ger sig av till Polen för att undersöka om den fortfarande finns kvar.
Parallellt berättas om de olika familjemedlemmarnas levnadsöden. De har alla på olika sätt flytt från nazisternas förföljelser och har alla förlorat sig själva på olika sätt. Deras berättelser väcker olika tankar om vad som händer med de som överlever. Om rädslor som aldrig släpper, om dåliga samveten som aldrig försvinner och funderingar över tänkta framtider som aldrig blev av.
Wattin balanserar i sin berättelse mellan vanvördig humor, knivskarp självironi och iskall realism. Han driver hårt men kärleksfullt med sin familj och i förlängningen med sig själv. Samtidigt ger han djupa och skrämmande inblickar i familjens historia och hur den har format dess olika medlemmar. Vid flera tillfällen ställer han sin egen privilegierade tillvaro mot familjens upplevelser. Blandningen blir slående och ger obehagliga rysningar.
Hans familjs historier berättar även på ett lugnt och sakligt sätt om ett Sverige som stängde sina dörrar för dem som förtvivlat försökte komma in och på flera sätt utnyttjade dem som ändå lyckades. Det är en ful och obehaglig bild som måste fram i dagsljuset oftare. Den svenska byråkratin malde skoningslöst sönder en rad familjer och lämnade spillror kvar och det hände då – men det händer även nu.
Mottagen: 29 juni 2014
Anmäl textfel
