Recension av Liten parlör för älskande, David Levithan
Ordbok om kärlek och svek
David Levithan har skrivit en alldeles underbar debutroman, Ibland bara måste man (Boy Meets Boy) som behandlar ämnet ung-och-bög på ett humoristiskt sätt utan att frånta huvudpersonen hans värdighet. Levithan har också skrivit några fler egna romaner, som inte nått den svenska bokmarknaden, och ett antal böcker som skrivna tillsammans med andra författare. Dem har jag dock inte läst. Hittills. Men så snubblade jag över Liten parlör för älskande, den senaste Levithan-bok som blivit översatt till svenska. Lånade på bibblan. Läste på ett par dagar. För det är en tunn historia det handlar om, ifall vi ser till formatet.
Liten parlör för älskande är uppbyggd som en ordbok, från A-Z. Översättaren har valt att behålla den ursprungliga ordningen, så uppslagsorden är på engelska men med en svensk översättning nära till hands. Och de stycken som ska vara en förklaring till orden är av mycket växlande längd, från en mening till ett par sidor. Alla behandlar dock kärlekens fördelar och baksidor, blandat om vartannat. Det är ovisst om det hela beskriver ett eller flera förhållanden. Det är osäkert om förhållandet/förhållande som beskrivs sker mellan människor av samma eller motsatt kön. Och det spelar liksom ingen roll. För det är känsligt skrivet, med mycket nyanser och en superb känsla för både språk och innehåll. Det är verkligen tankeväckande och så pass mänskligt att alla kan anknyta till det, vare sig själva situationerna eller inte. Det handlar sällan om sex, men ofta om känslofyllda situationer som kan uppstå i spännrummet mellan två individer som råkas dras till varandra.
David Levithan har än en gång visat att han är en mycket begåvad författare, vare sig målgruppen är ungdomar eller vuxna. Hans ungdomsbok, Ibland bara måste man, tål gott att läsas av vuxna och den här vuxenboken skulle jag glatt sätta i handen på någon i övre tonåren.
Mottagen: 4 mars 2012
Anmäl textfel