LitteraturMagazinets recension
av Världens viktigaste kyss, David Levithan
Feelgood för alla åldrar om en väldigt lång kyss
Vad händer med världen när två pojkar kysser varandra på offentlig plats – i hela trettiotvå timmar? Det handlar om att sätta ett rekord som aldrig tidigare har satts. Kanske det ändrar världen en smula, eller åtminstone påverkar andra unga och queera?
Två pojkar, Harry och Craig, har varit ihop men gjort slut. Harry tycker att det är ganska skönt att förhållandet är över – Craig har fortfarande inte återhämtat sig från sveket. Så blir en bekant till dem utsatt för hatbrott. I ilskan efteråt kommer Craig med den galna idén att han och Harry ska slå världsrekord i att kyssas. Craigs familj blir djupt chockade när de, för sent, inser att står mitt i världen och inför allas ögon kysser en kille. Han har nämligen inte ens vågat komma ut inför dem.
Levithans bok bygger på en verklig historia om hur två pojkar hamnade i Guinness rekordbok genom att kyssas i trettiotvå timmar. Rekordbokens krav var ganska utförliga på många punkter, men sade ingenting om könet på de som satte rekordet - även om alla tidigare rekordkyssar hade satts av en man och en kvinna. Att två pojkar kysser varandra på offentlig plats är tyvärr fortfarande stort bara i sig självt. Att de gör det i trettiotvå timmar är en världshändelse. I original heter den här boken "Two Boys Kissing", vilket i sig säger nog. Den frasen rymmer allt det viktiga som på det svenska omslaget istället skrivs ut klart och tydligt.
Det är lätt att inse att det inte alls är någon barnlek att stå upp så länge och oupphörligen kyssas, men den här boken handlar inte bara om Harry och Craig – det hade blivit väl klaustrofobiskt. Förutom deras tankar och känslor under den utdragna kyssen får vi också följa andra queera personer, som på något påverkas av kyssen och av att vara avvikande i ett heteronormativt samhälle.
Cooper blir upptäckt av sin pappa när han sexchattar med män och flyr från sitt hem. Han ger sig ut på en förtvivlad vansinnesfärd som bara kan sluta illa – men som, i en bok av Levithan, inte kan sluta särskilt illa ändå. Levithan är en feelgoodförfattare in i tåspetsarna och sviker inte sina karaktärer mer än nödvändigt.
Avery, en ung transkille med rosa hår, blir kär i en kille på en queer skolbal och de börjar dejta redan nästa dag. Avery är rädd för hur det ska gå, med tanke på hans transbakgrund, men som sagt – det här är feelgood. Levithan lyckas dessutom skriva helt igenom respektfullt om Avery. Han framställs inte ens som en kille född som tjej, utan som en kille född som kille men betraktad som en tjej av omgivning. Det ni! Det är (tyvärr) stort och oväntat med så genomtänkta formuleringar när det handlar om transpersoner.
Hela berättelsen om dessa olika ungdomar framförs av en kör av män som dött i aids. I vi-form berättar de om de sin syn på nutiden och dåtiden. Sveket som samhället utsatte dem för. Lyckan över att det långsamt blir bättre.
Levithan fångar både då och nu, hat och kärlek, lycka och ångest i en rik ungdomsbok som passar alla med förmågan att älska, oavsett ålder.
Mottagen: 22 november 2014
Anmäl textfel
