LitteraturMagazinets recension
av Om det inte vore för dig, Delphine de Vigan
Liten bok om tacksamhet
I den senast översatta romanen ”Om det inte vore för dig” ger sig fransyskan Delphine de Vigan in på ämnet afasi. Vi får träffa en äldre dam, Michka, som är på väg att förlora sitt språk.
Författaren går respektfullt tillväga. Hon ger oss den gamlas perspektiv men skildrar också hur en vän och en logoped upplever situationen. Tacksamhet är temat. En åldrande person har något att ge de yngre. Det är en lättläst liten bok som innehåller viktiga insikter.
Delphine de Vigan har skrivit flera intressanta relationsskildringar. I ”No och jag” möter en medelklassflicka en hemlös jämnårig. I ”Baserad på en sann historia” får en författare med skrivkramp en ny väninna som verkar vilja hjälpa henne på alla vis. Men det uppstår ett obehagligt tajt förhållande. Vad är väninnan egentligen ute efter? ”Underjordiska timmar” handlar om en kvinna som blir osynliggjord på jobbet.
Marie i ”Om det inte vore för dig” lärde känna Michka som barn. De bodde i samma trappupppgång. Michka var ensam och hade tid för den lilla flickan, vars mamma drabbades av återkommande depressioner. Michka har klarat sig själv länge, men nu är det dags att flytta till ett äldreboende.
Vi får insyn i Michkas mardrömmar inför flytten. Föreståndaren på boendet har en anställningsintervju med henne. Vad har hon för utvecklingspotential? När hon väl bor på hemmet handlar de otäcka drömmarna om hennes bristande lönsamhet.
Jérôme är hennes logoped på äldreboendet. Han visar bilder och försöker med bästa vilja inleda samtal om vad de föreställer. Men Michka blir trött.
Det känns instängt, där hon bor. Michka skapar sig flyktvägar. Hon har en flaska whisky gömd i garderoben, en granne hjälper henne öppna fönstret på vid gavel, vilket är förbjudet. Och vad är det Marie hittar i hennes nattygsbordslåda?
Men även en dement person har sina ljusa ögonblick. Michka stöder Marie i att behålla det barn hon bär på, och hon uppmuntrar Jérôme att återta kontakten med sin far. Själva hjälper de Michka att återfinna viktiga personer ur hennes förflutna.
Vi får följa åldrandets förluster tills tystnaden tar över. I boken finns också Michkas förvrängningar av orden. Om det är realistiskt att just på detta vis förlora språket vet jag inte. Översättaren Marianne Tufvesson har i alla fall gjort ett imponerande arbete.
Mottagen: 28 februari 2020
Anmäl textfel
