Med denna nya bok lämnar Delphine de Vigan romanen för en djupgående undersökning i familjens minne, där de ljusaste minnen ligger sida vid sida med de mest förborgade hemligheter. Det är allas våra liv, våra svagheter och våra egna sår som Delphine kraftfullt vecklar ut.

"Visst tog väl mormor livet av sig på sätt och vis?"

Så vacker hon var, Lucile! Hon som drömde om att vara osynlig! Lucile, född 1946, blev det tredje av Georges och Liane Poiriers nio barn som tog livet av sig, 2008 vid sextiotvå års ålder, när den bipolära sjukdom som förvandlat hennes liv till en hopplös labyrint slutligen vann den livslånga kampen. Med Ingenting kan hindra natten binder Delphine de Vigan samman Luciles ryckiga livsbana, från den ensamma barndom och hennes förvirring i en klan där vars och ens personlighet fritt får blomstra. Det ger författaren tillfälle att skildra historien om en föga banal familj.

Med denna nya bok lämnar Delphine de Vigan romanen för en djupgående undersökning i familjens minne, där de ljusaste minnen ligger sida vid sida med de mest förborgade hemligheter. Det är allas våra liv, våra svagheter och våra egna sår som Delphine kraftfullt vecklar ut.

Delphine de Vigan, är fransyska och bor i Paris. Tre av hennes sex böcker finns sedan tidigare på svenska: No och jag (2008), Underjordiska timmar (2010) och Dagar utan hunger (2012). Denna hennes senaste roman, Ingenting kan hindra natten, belönades med franska ELLE:s stora läsarpris, Fnacs romanpris, France-Télévisions romanpris och gymnasieelevernas Renaudotpris, samt nominerades till de litteraturpriserna Goncourt, Renaudot, Médicis och Femina samt gymnasieelevernas Goncourtpris! Boken låg på topplistan i närmare ett år och har sålt mer än 450 000 exemplar sedan augusti 2011. Rättigheterna har överlåtits till ett tjugotal länder.

"En av bokens stora kvaliteterna är hur Delphine de Vigan förblir trogen sin egen, barnets, bild av det som alltför lätt hade kunnat reduceras till en förutsägbar 'historia ur livet' om familjers förljugenhet och fasansfulla svek."
KULTURNYTT, P1

"Den har en alldeles särskild klokhet och insikt och den förhäver sig aldrig i efterkonstruktionernas frestelse. Delphine de Vigan är en författare som inger allt större förtroende. Också i det allra mest smärtsamma lyckas hon fängsla läsaren. Eller kanske just där, i det smärtsamma, är hon som mest läsvärd. I vår tid av ytligt flamsande och mediala fyrverkerier av försumbara futtigheter är det förstås anmärkningsvärt att man kan finna litteratur som denna."
THOMAS NYDAHLS BLOGG

"Hon skildrar också sitt tvivel inför den uppgift hon förelagt sig. Jag kom under läsningen underfund med att det är just hennes tvivel som gör berättelsen så stark. Skildringen av hennes osäkerhet drabbar hårt."
UNT

"de Vigan har gjort mer än att sätta kött på benen på mer eller mindre tillförlitliga fakta, långt mer än att sammanställa en lång rad vittnesmål och egna minnesbilder hon har gett berättelsen liv och gjort den både sprudlande vital och gripande sorglig."
HELSINGBORGS DAGBLAD

"Ingenting kan hindra natten är en omskakande, ogarderad och ömsint biografi över en mamma som mot sin vilja tvingar sina döttrar att växa upp alldeles för fort."
GÖTEBORGS-POSTEN

”Mammas smärta utgjorde en del av vår barndom och

senare vårt vuxna liv, och med all sannolikhet har hennes smärta format oss, min syster och mig. Likväl är varje försök till förklaring dömt att misslyckas. Alltså borde jag nöja mig med att nedteckna brottstycken och fragment av den, hypoteser om den.”

Översättning från franska: Helén Enqvist

Med Ingenting kan hindra natten binder Delphine de Vigan samman Luciles ryckiga livsbana, från den ensamma barndom och hennes förvirring i en klan där vars och ens personlighet fritt får blomstra. Det ger författaren tillfälle att skildra historien om en okonventionell familj.

"Visst tog väl mormor livet av sig på sätt och vis?"

Så vacker hon var, Lucile! Hon som drömde om att vara osynlig! Lucile, född 1946, blev det tredje av Georges och Liane Poiriers nio barn som tog livet av sig, 2008 vid sextiotvå års ålder, när den bipolära sjukdom som förvandlat hennes liv till en hopplös labyrint slutligen vann den livslånga kampen. Med Ingenting kan hindra natten binder Delphine de Vigan samman Luciles ryckiga livsbana, från den ensamma barndom och hennes förvirring i en klan där vars och ens personlighet fritt får blomstra. Det ger författaren tillfälle att skildra historien om en okonventionell familj.

Med denna nya bok lämnar Delphine de Vigan romanen för en djupgående undersökning i familjens minne, där de ljusaste minnen ligger sida vid sida med de mest förborgade hemligheter. Det är allas våra liv, våra svagheter och våra egna sår som Delphine kraftfullt vecklar ut.

Delphine de Vigan, är fransyska och bor i Paris. Tre av hennes sex böcker finns sedan tidigare på svenska: No och jag (2008), Underjordiska timmar (2010) och Dagar utan hunger (2012). Denna hennes senaste roman, Ingenting kan hindra natten, belönades med franska ELLE:s stora läsarpris, Fnacs romanpris, France-Télévisions romanpris och gymnasieelevernas Renaudotpris, samt nominerades till de litteraturpriserna Goncourt, Renaudot, Médicis och Femina samt gymnasieelevernas Goncourtpris! Boken låg på topplistan i närmare ett år och har sålt mer än 450 000 exemplar sedan augusti 2011.

En av bokens stora kvaliteterna är hur Delphine de Vigan förblir trogen sin egen, barnets, bild av det som alltför lätt hade kunnat reduceras till en förutsägbar "historia ur livet" om familjers förljugenhet och fasansfulla svek.
KULTURNYTT, P1

Den har en alldeles särskild klokhet och insikt och den förhäver sig aldrig i efterkonstruktionernas frestelse. Delphine de Vigan är en författare som inger allt större förtroende. Också i det allra mest smärtsamma lyckas hon fängsla läsaren. Eller kanske just där, i det smärtsamma, är hon som mest läsvärd. I vår tid av ytligt flamsande och mediala fyrverkerier av försumbara futtigheter är det förstås anmärkningsvärt att man kan finna litteratur som denna.
THOMAS NYDAHLS BLOGG

Hon skildrar också sitt tvivel inför den uppgift hon förelagt sig. Jag kom under läsningen underfund med att det är just hennes tvivel som gör berättelsen så stark. Skildringen av hennes osäkerhet drabbar hårt.
UNT

de Vigan har gjort mer än att sätta kött på benen på mer eller mindre tillförlitliga fakta, långt mer än att sammanställa en lång rad vittnesmål och egna minnesbilder hon har gett berättelsen liv och gjort den både sprudlande vital och gripande sorglig.
HELSINGBORGS DAGBLAD

Ingenting kan hindra natten är en omskakande, ogarderad och ömsint biografi över en mamma som mot sin vilja tvingar sina döttrar att växa upp alldeles för fort.
GÖTEBORGS-POSTEN