LitteraturMagazinets recension
av Kantslag/Minna saknar en övningslokal, Dorthe Nors
Lysande humor och brutal svärta
En del böcker blir man så lycklig över att ha fått träffa på. En del författare vill man läsa allt av och helt lära känna, när man väl har stött på dem. Danska Dorthe Nors är sådan.
"Kantslag/Minna saknar en övningslokal" är en novellsamling och en kortroman av Dorthe Nors, översatta till svenska av Ninni Holmqvist och utgivna tillsammans i en bok. Jag längtar redan efter nästa.
Novellsamlingen "Kantslag" är på drygt nittio sidor och rymmer hela femton historier, för Dorthe Nors skriver så ekonomiskt. En bisats kan rymma ett skeende, ibland petar hon in ett helt händelseförlopp i kommat mellan huvudsats och bisats, orden är välfunna, förmedlande.
Emellanåt släpper hon historien efter en stund, struntar i att komma fram till ett avslut eller en knorr. Andra texter leder obevekligt fram till ett svart hål, som man inte alls vill ha att göra med.
Det är trollbindande, drastiskt, svart och sorgligt eller direkt lamslående, som i titelnovellen "Kantslag". Den handlar om en tilltufsad och misshandlad kvinnas funderingar om sig själv och mannen som slår.
Men humorn glimmar också till ibland bland novellerna. I bokens andra hälft, romanen "Minna saknar en övningslokal", blommar den för fullt och blir härligt tragikomisk. Minna saknar mycket mer än en övningslokal i livet, i stort sett allt, faktiskt. För att få styr på det vill hon sätta upp ett skitstövelfilter mot omvärlden och gå vidare efter en kärlekskrasch. Det går så där.
"Minna saknar…" är skriven i korta meningar, de är sällan längre än en bokrad, i rak ordföljd. Det ger en manande rytm och en ton av lite naiv barnbokstext. Fast naiv är det sista den är, men galen och livsbejakande. Härlig, helt enkelt.
Mottagen: 31 augusti 2015
Anmäl textfel
