LitteraturMagazinets recension
av Haren med bärnstensögon, Edmund De Waal
Starkt, tragiskt – och oemotståndligt
Vad är det egentligen som gör en bok till en riktigt bra läsupplevelse? Det frågade jag mig själv ett flertal gånger under läsningen av ”Haren med bärnstensögonen”. Svaret är egentligen ganska enkelt, även om det kan vara svårt att sätta fingret på det exakta utförandet; det är kombinationen som gör det. Vad sedan som ingår i den kombinationen är en helt annan sak. Edmund De Waal visar sig vara en mästare på att blanda till den perfekta läsupplevelsen.
Edmund De Waal, brittisk keramiker, ärver efter sin farmors bror en samling av 264 netsuker, små japanska figurer, knappt någon centimeter stora. Han fascineras av dem och bestämmer sig att följa dess historia in och genom hans familj och författaren avsätter några månader för projektet.
Det är början på ett sökande som tar honom på en resa betydligt längre än vad han hade planerat, både tidsmässigt, emotionellt och geografiskt. Genom städer i centrala Europa, Japan och Ryssland, ner i arkiv och skriftsamlingar, till konstmuseum och antikvariat far Edmund De Waal och läsaren får följa med honom på resan. Hans judiska familj Ephrussi från Odessa blir bland de rikaste i Europa på 1860-talet, de assimileras in i Paris och Österrike, de älskar, lever och dör. Och slutligen kastas de brutalt och skoningslöst till marken, trampas ner och krossas och blir tvungna att fly hals över huvud då Hitler tar makten i land efter land i Europa.
Netsukerna är med familjen hela vägen och berättelsen följer dem som äger dem, aktar dem och skyddar dem för eftervärlden.
Det blir en stark, tragisk och utbildande berättelse om en resa genom Europa, om hur snabbt det går att rasera ett imperium och hur fort omgivningen kan välja att glömma, förtränga eller förneka de människor som alldeles nyss bodde precis intill dem och som kanske till och med var deras vänner.
Romanen kryper in under huden. Edmund De Waals berättelse om sin familj och hans sökande efter sin historia blir en helt oemotståndlig berättelse tack vare kombinationen av konst, historia och personliga öden. Som läsare följer man Edmund De Waals resor, förtretas när information har gått förlorad i historiens glömska och hickar av skräck när Gestapo kliver in på Palais von Ephrussi.
Jag vågar mig på, såhär i juli månad, att utnämna det här till årets största läsupplevelse. Kanske får jag slå mig själv på fingrarna senare i år, men det är värt att ta risken, för det var länge sedan jag läste något så upplyftande.
Mottagen: 4 juli 2012
Anmäl textfel
