LitteraturMagazinets recension
av En pojkes egen historia, Edmund White
Ett liv och en människa mejslas fram
En ung homosexuell man upptäcker och utforskar sin sexualitet och sin kärlek. Trots att berättelsen i sig inte är så speciell gör en vässad prosa att Edmund Whites mest kända roman är svår att lägga ifrån sig.
En pojke blir en ung man. Genom en räcka av skolår försöker han hitta sin plats i sin egen splittrade familj och i världen – en värld som är full av män, som han inte kan låta bli att dras till, även om han vet att det inte är vad omvärlden förväntar sig.
Edmund White är en av giganterna inom amerikansk litteratur med homosexualitet som tema och har givit ut inte mindre än nio självbiografiska böcker. Den mest kända av dem är "En pojkes egen historia", från 1982, som nu utkommer i en ny svensk utgåva. Förhoppningsvis upptäcks den nu av fler för det är den mycket väl värd.
White skildrar en ung man som upptäcker och utforskar sin sexualitet och sin kärlek. Han dras till män och börjar tidigt söka kontakt med dem, både vänskaplig och betalad sådan. Samtidigt känner han en vilja att vara normal och försöker bota sig själv med psykoanalys. Det han möter hos den heterosexuella vuxenvärlden är dock inte vackrare än hans eget begär.
White skriver ömsom tillbakalutat, ömsom känslosamt. Hans prosa är mycket vässad och väl formulerad, vilket Thomas Preis översättning tycks göra rättvisa. Trots att berättelsen egentligen inte tycks vara så speciell så gör berättandet varje sida till en njutning. Det borde inte vara så spännande – men det är det, oupphörligen. Jag fångas i Whites nät och vill absolut inte att boken ska ta slut. Som tur är finns det ju åtta självbiografier till!
Jag hade inte läst White förut, men det här blev definitivt en bekantskap som jag vill utforska närmre och jag kan bara rekommendera "En pojkes egen historia", där ett liv och en människa mejslas fram med språkets hjälp.
Mottagen: 6 augusti 2014
Anmäl textfel
