LitteraturMagazinets recension
av En kvinnas frigörelse, Édouard Louis
Tunt men ömsint om en mor
Édouard Louis har i uppmärksammade böcker tidigare skildrat sin barndom och sin far. LitteraturMagazinets Anne-Charlotte Östman som läst hans nya bok om modern Monique, finner likheter med en annan stor fransk författare.
Édouard Louis skriver i det lilla formatet. Jag kommer att tänka på novellserien Entimmesboken. Hans senaste bok, “En kvinnas frigörelse” tar inte mer än en timma att läsa. Den är spatiöst redigerad över 108 sidor. En annan författare som också gett ut tunna böcker är Annie Ernaux. De två har i själva verket mycket mer gemensamt än det litterära formatet.
Ernaux, född 1940, kan betraktas som Louis förebild när det gäller att skildra de lägre samhällsskikten. Båda är födda i norra Frankrike, Louis i Picardie, Ernaux i Normandie. Ernaux föräldrar drev en liten affärsverksamhet med butik och kafé. Louis, född 1992, kommer från en fattigare familj. Fadern är fabriksarbetare tills han blir skadad i jobbet och får leva på socialbidrag. Flera närstående är kriminella eller alkoholister. Detta plus våldet i relationerna skapar en djupare misär.
Tydligast är den gemensamma kulturella bakgrunden. När Ernaux börjar flickskolan och får kamrater från intellektuella miljöer och Louis börjar gymnasiet öppnas deras ögon för de stora skillnaderna i bildning och social kompetens. Hemma hos Ernaux är samtalstonen kort och hård. Louis far tillbringar dagen framför tv:n och vill inte bli störd.
Édouard Louis har liksom Annie Ernaux skrivit om sin egen klassresa och böcker om båda föräldrarna. “Vem mördade min far?” var en bok med politiska implikationer utifrån faderns arbetsskada. Nu har han beskrivit moderns liv i “En kvinnas frigörelse”. Det handlar mycket om hans eget förhållningssätt. Porträttet blir sonens. När han var barn ville han inte att modern Monique skulle veta hur trakasserad han var av kamraterna som skällde honom för bög. Han delgav henne inte hur utanför han kände sig och teg om kallelser till föräldramöten. När han började en högre utbildning ville han inte att de andra skulle se henne. Då skämdes han över sin bakgrund. När Monique till slut erövrat sin frihet och fötts på nytt som kvinna med vackra kläder och smink är han glad att hon är lycklig. Hennes språk har också blivit mer belevat. Då kan han bjuda henne på fina restauranger.
Sonen har ett komplicerat förhållande till modern, men på slutet blir det mer välvilligt och ömsint.
Mottagen: 6 januari 2021
Anmäl textfel
