LitteraturMagazinets recension
av Ta mig härifrån, Emma Ahlqvist
Småstadsstiltje och tonårstristess
Emma Ahlquist är illustratör och grafisk designer. Hon är uppvuxen i en liten småländsk ort och numera bosatt i Edinburgh.
”Ta mig härifrån” består av tre korta och en lång berättelse om fyra småstadsstereotyper; raggaren, sportfånen, eremiten och divan. De tre första berättelserna är förhållandevis intriglösa. Den sista är överlägset längst och handlar om nittonåriga Jessica som känner sig rastlös och gammal. Hon hatar sitt jobb och är trött på sin pojkvän. Hon hinner inte umgås med någon eftersom hon är fullt upptagen med att skriva banala inlägg på sin blogg som ingen läser.
Jag kan inte avgöra om de första tre personerna är riktigt så endimensionella som de framställs eller om det bara är jag som inte får grepp om dem. Deras novellartade historier tycks ofullständiga, som ögonblicksbilder eller korta utdrag av deras liv – vilket kanske är själva syftet. Ändå är de alltför livlösa för att engagera mig som läsare.
Mest mänsklig är Jessica som drömmer om världen utanför och låtsas att automatlatten från kiosken är köpt på ett trendigt kafé i någon storstad. Det hon inte kan veta är att exakt samma tristess råder i storstäder, där samma slags stamkunder handlar i de lokala mataffärerna och där samma typ av meningslöshet präglar tonårstillvaron som inte går att flytta ifrån.
Tecknandet är Ahlqvists starka sida. De färgglada serierutorna återger en till synes oändlig granskog och ett litet samhälle med kiosk och grill, begagnade bilar, idrottsplats, hyreshus och små stugor. De anonyma omgivningarna gör att orten skulle kunna ligga nästan var som helst i landet.
Dialogerna och de svarta tankebubblorna må vara lika stilistiskt korthuggna och rakt på sak som berättelserna själva, men i mina ögon blir det hela tyvärr mest stolpigt och intetsägande. Det Ahlquist verkligen lyckas fånga är slentrian, tonårstristess och vardagsletargi.
Mottagen: 10 maj 2017
Anmäl textfel
