LitteraturMagazinets recension
av Vissla i mörker, Emma Healey
Humor och inlevelseförmåga i läsvärd roman
Emma Healey debuterade 2014 med "Elizabeth är försvunnen", en prisbelönt roman om en äldre dam som brottas med sin tilltagande demens. "Vissla i mörker" handlar om mamma Jen och hennes dotter Lana.
Lana Maddox har länge varit en utmaning för sina föräldrar. I ett försök att komma henne närmare åker mor och dotter iväg på en målarkurs, men Lana försvinner en natt och blir borta i fyra dygn. Jens lättnad är obeskrivlig när Lana i bokens allra första kapitel återfunnits välbehållen.
Liksom i debuten låter Healey sig inte hindras av några kronologiska avspärrningar. "Vissla i mörker" börjar med en i stort sett helskinnad Lana, därefter tar Jen form. Hennes minnen och betraktelser gör henne till en trovärdig gestalt som länge oroat sig. Inte bara över Lana, hennes depression och självskadebeteenden, utan även över sitt eget jobb och sina egna sinnens bedräglighet. Lana hävdar envist att hon inte minns något av sitt försvinnande. Kontrasten mellan den yngre och mer oberäkneliga Lana och den stabila äldsta dottern Meg är mer än påtaglig, och får Lana att framstå som extra obalanserad. Men mitt i villervallan när Lana kommit tillbaka avslöjar Meg att hon är gravid.
Det jag verkligen gillar med Emma Healeys båda böcker är hennes humor, hennes inlevelseförmåga och fallenheten för att ta sig an oväntade perspektiv. För är det verkligen Lana som är så jobbig eller är det Jen som krånglar till det? Healeys porträtt av Jen är utmärkt, och Jen tecknar i sin tur en intressant bild av Lana, men mot slutet tycker jag ändå att deras överspända relation börjar bli tjatig och långdragen. Tills Jen faktiskt tar reda på vad som hänt Lana. Då gör hon samtidigt upp med sig själv, och läsningen blir mödan värd.
Mottagen: 10 augusti 2019
Anmäl textfel
