LitteraturMagazinets recension
av Djuren i Afrika, Erlend Loe
En riktigt obehaglig satir
Norske Erlend Loe är en humoristisk författare som har gett mig många goda skratt. Men när jag läser hans senaste ”Djuren i Afrika” sätter jag efter ett tag skrattet i halsen.
En grupp perverterade idealister får i satirens tjänst överskrida ett strängt tabu. De skändar djur, och de påstår att de gör det för att fästa uppmärksamheten på hur människan har utnyttjat och fortsätter att utnyttja dessa. Där går gränsen för mig. Obehaget blir för stort. Jag tycker inte heller att satiren når något viktigt mål.
Loe skriver i en tradition. År 1729 publicerades i en engelsk tidning en artikel, ”Ett anspråkslöst förslag”, där Jonathan Swift hade en idé om hur man skulle lösa svälten på Irland. Fattiga föräldrar kunde sälja sina barn som delikatesser till rika människor! Många missade syftet och Swift blev kraftigt kritiserad för sitt inhumana förslag.
Loes norska titel, ”Dyrene i Afrika”, sänder också referenser till Thorbjörn Egners käcka barnvisa. Denna skapar en bakomliggande idyllisk kontrast till den ohyggliga handlingen i hans egen bok.
Men början är rolig. Vi får möta fem personer, fyra män och en kvinna, som börjat känna leda vid sin vardag i Oslo. En av dem, ”Såkallade Bob” står med renoveringslån upp över öronen, ja i alla kroppsöppningar. Berättaren reserverar sig vid presentationen av honom, så att han inte ska kunna kännas igen. Plötsligt är det viktigt med en etisk kompass. En av de förtretligheter som Såkallade Bob får uppleva är att inga gratis diskmedelstabletter kommer till den nya maskinen som utlovats. Han lyckas inte skriva in det på hemsidan, så han får sitta i tjugosju minuters telefonkö.
Lise är medlem i de Ensamståendes förening och aspirerar på ordförandeposten. Den nuvarande ordföranden ligger på dödsbädden, och en annan ensam intrigerande kvinna besöker honom ofta. Men så träffar Lise en man. Första gången de ska ligga med varandra kräver Lise att han tar på sig en leoparddräkt. Efter ett tag funkar det för honom, men vid frukosten är han kränkt.
Hur ska det nu gå med ordförandeskapet? Lise är inte ensam längre. Hur som helst är det hon som tar initiativ till gruppen som ska utföra den viktiga aktionen i Afrika. Hon har läst att under hennes levnad har antalet vilda djur i världen reducerats med sextio procent.
Väl på plats mottas gruppen av den lokala Fauna Fuckers. (Det fanns för några år sedan en grupp, Forest Fuckers, som delade med sig av sexvideos för att få bidrag till skogsplantering.) Fauna Fuckers står för en ny typ av safari som företaget förstås tjänar grova pengar på.
Den norska gruppen är särskilt tydlig med att den vill träffa de fem stora: elefant, noshörning, buffel, lejon och leopard. Aktivisterna inbillar sig ha ett gott uppsåt när de ska dokumentera sina övergrepp på djuren. I själva verket får de utlopp för sina egna lustar. Här dras ändamålet helgar medlen till sin yttersta konsekvens i en förvriden form av miljöaktivism. Trots den djärva ansatsen lyckas inte Loe säga något väsentligt, vare sig om idealister eller om det ojämlika förhållandet mellan människor och djur.
Mottagen: 27 oktober 2019
Anmäl textfel
