Inför fotbolls-EM
Läsa spelet eller läsa om spelet?
Fotbollens dramatik och popularitet är som gjord för spännande berättelser. Ändå är det märkligt svårt att hitta intressanta skönlitterära böcker om fotboll som vänder sig till vuxna. "Man är oftast hänvisad till biografier, historiska skildringar och reportageböcker" skriver LitteraturMagazinets Henrik Elstad som lusläst fotbollsböcker inför sommarens fotboll. Här är hans lästips!
Det blir mycket härlig fotboll i sommaren 2103! Confederations Cup i Brasilien följs av fotbolls-EM i Sverige den 10 till 28 juli 2013. Men vad finns det för litteratur som behandlar spelet som fängslar så många människor över hela världen?
Som barn var tidningen Buster den största läsupplevelsen jag hade under lång tid. Bland annat fanns berättelsen om Åshöjdens BK med i serieform och snart upptäckte jag också Max Lundgrens böcker om laget. Mitt eget lag hette Gräfsnäs IF och med fantasins hjälp förde jag över sagan om landsortslaget som når allsvenskan på mina egna drömmar.
Fotbollens dramatik och popularitet är som gjord för spännande berättelser. Idag finns det ännu fler böcker för barn och ungdomar som gillar att läsa om fotboll. Men när det gäller skönlitteratur som vänder sig till vuxna är det märkligt svårt att hitta intressanta böcker om fotboll. Då är man oftast hänvisad till biografier, historiska skildringar och reportageböcker. Var finns den mogna fotbollsfiktionen?
En av få svenska skönlitterära böcker som handlar om fotboll är Marcus Priftis ”Gå på djupet” om den unge fotbollsstjärnan Emil Axelsson. Axelsson uppnår sina drömmar på fotbollsplanen men bryts ner allt mer av omgivningens krav och normer. ”Gå på djupet” uppfyller mina behov av spännande fotbollsläsning, men är också en skildring av manlighetsnormen inom fotbollen. Boken fångar konflikten som många känner mellan kärleken till spelet och machokulturen som odlas bland spelare och fans. Jag kan själv känna igen rasismen och sexismen som frodas i omklädningsrummen och på planerna som blir Axelssons arbetsplats.
Priftis förklarar själv i en intervju i sin bok att bristen på skönlitteratur med fotboll till viss del kan förklaras av fördomen om att fotbollsfans inte kan (eller vill) läsa. Något ligger det säkert i det. Å andra sidan finns det mer fotbollsfiktion om man vänder sig till andra länder, till exempel Storbritannien. Mest känd är Nick Hornbys ”Fever Pitch” där den hängivne supportern står i centrum. Han som lider i åratal för att se sitt Arsenal nå framgång. En berättelse om uppväxt och klass och vad man värderar i livet.
Kanske är det så att i fotbollens fall överträffar verkligheten oftast fiktionen? Den verkliga fotbollen innehåller så mycket spänning och dramatik att det inte känns nödvändigt att få en påhittad berättelse om den. Det kan också vara svårt att fånga den visuella upplevelsen och stämningen i matchsituationen på ett trovärdigt sätt. Såväl Hornby som Priftis har inspirerats av verkliga mål och matcher i sina böcker, vilket säkert har bidragit till att det känns äkta och blir spännande.
Med Hornby och Priftis lämnar jag skönlitteraturen och konstaterar att det ändå skrivs mycket intressant om fotboll i reportageform. Tidningen Offside och skribenter som Erik Niva, Jennifer Wegerup och Johanna Frändén levererar texter med hög kvalitet. För den som är mer fotbollsnörd kan man också grotta ner sig i mer akademiska (läs: aningen torra) böcker som ”Fotboll – Hur världens största sport växte fram” av Åke Jönsson och ”Amasonerna på planen: Svensk damfotboll 1965-1980” av Jonny Hjelm.
Jennifer Wegerups ”Damelvan” skildrar fotbollshistorien mestadels genom landslagsspelare som Hanna Ljungberg, Pia Sundhage och Martha. Genom att utgå från kända spelare kan man som läsare ofta fylla i texten med sina egna minnen. Det gör att man påminns om dramatiska matcher och situationer som är mer pulshöjande än ett påhittat mål. Wegerup kryddar också med intressanta bakgrundsfakta och anekdoter. En läsvärd bok inför fotbolls-EM!
Fotbollsbiografier lutar sig också mot den fördelen att läsaren kan framkalla bilder och känslor ur texten genom tidigare upplevelser. En del biografier har inte särskilt mycket intressant att säga, fotbollsögonblicken måste kombineras med något mer. Zlatan-biografins framgångar beror mycket på att författarna kunde kombinera läsarens upplevelser med den intressanta historien om Ibrahimovics uppväxt.
En bok att rekommendera är Pia Sundhage och Elisabeth Solins ”Spela på bästa fot”. I dagboksform skildrar Sundhage tiden från att ha blivit förbundskapten för USA:s landslag till OS-guldet 2008. Det som gör att boken är så läsvärd är att ledarskapet står i fokus. Man får en inblick i hur Sundhage ser på ledarskap och det varvas med Solins mer teoretiska reflektioner kring gruppdynamik, lärstilar, samtal med mera.
I Torsten Letsers ”Fotfolket” har författaren gjort en resa genom Sverige och besökt små fotbollsklubbar som drivs av stort engagemang i Ytterhogdal, Mallbacken och andra landsorter. Syftet med boken är att lyfta fram fotbollen bortom kommersialiseringen. Letser intervjuar eldsjälar, spelare, domare och ledare för att skildra folkets fotboll. Författarens fantasier varvas med många bilder, lokaltidningsreferat och texter om fotbollens historia. Tyvärr är Letsers bok ganska ojämn, men jag påminns återigen om min egen fotbollskarriär, den som avslutades vid 18 års ålder med ett reduceringsmål på övertid i Gräfsnäs A-lag.
Drömmarna har blivit till nostalgi och kanske är det ett svar på varför fotbollslitteraturen ser ut som den gör. För många barn och ungdomar är fotbollen en framtidsdröm som kan uttryckas i bokform. I vuxen ålder är den drömmen inte längre särskilt realistisk för de flesta. Då är det mer givande att återuppleva härliga stunder och läsa om spelet som är så fascinerande i sig självt.
Anmäl textfel
