LitteraturMagazinets recension
av Jag, Esters rester, Ester Eriksson
Opolerat, rått och roligt
Serietecknaren Ester Eriksson följer upp sin självbiografiska bok ”Det finns ingenstans att fly” med en diger samling av humoristiska och svartsynta ögonblicksbilder.
På Ester Erikssons Instagramkonto ges ingen självförhärligande eller kosmetisk bild av tillvaron. Det var där Ester Långben blev till och iklädd Långbens skepnad har Ester gjort succé med sin kompromisslösa svarta tusch som går hand i hand med både humorn och sinnesstämningen. Med en cigg i mungipan och ett vinglas i näven vinglar Ester Långben på höga klackar genom tillvaron, ofta med bästisen My – som ser ut som en variant av Mimmi Pigg – vid sin sida.
Självhat, tvivel, ångest, storhetsvansinne, gumsjuka och hjärtesorg har sällan varit så underhållande! ”Jag, Esters rester” är en rejäl bok på över 250 sidor, och tur är väl det eftersom humorn ofta grundar sig i en beklämmande självdestruktivitet och ett barnsligt bekräftelsebehov som ibland kan vara svårt att ta till sig. Situationerna är ungefär de samma. Ester Långben och Mimmi My pratar killar, spanar killar och träffar killar. När Ester inte breder ut sig i fåtöljen under terapisessionerna eller försöker limma ihop sitt sönderslagna hjärta med vin och nån annan kille, vill säga.
För mig dröjde det ett tag innan jag förstod mig på Ester Långbens svartvita värld (vissa episoder har jag fortfarande inte nått fram till) där hon efter sin egen logik vinkar till sig killar med ena handen och skjuter dem ifrån sig med den andra. Gång på gång är hon tillbaka på ruta ett, och då är det en styrka med själva mängden av serierutor. Utrymme ges för både garv och viss irritation. Men oavsett hur fast Ester är i sitt mönster och oavsett hur irriterande själva mönstret är så skildras varenda bakslag direkt och naket och ofta väldigt roligt.
Sjävla formen i ”Jag, Esters rester” kan väl i det närmaste beskrivas som ett möte mellan Arne Ankas livsstil och Nina Hemmingssons enrutingar. Det är bekant men samtidigt originellt, och potentiellt stilbildande.
Mottagen: 30 augusti 2017
Anmäl textfel
