LitteraturMagazinets recension
av Trojanskorna, Euripides
Så länge det finns krig i världen
"Trojanskorna" av den grekiske tragediförfattaren Euripides är en evigt aktuell tragedi som står sig genom årtusendena.
Euripides är mest känd för sin "Medea", men har skrivit betydligt mer än så. Nu kommer "Trojanskorna" i översättning av Agneta Pleijel och Jan Stolpe.
Alla som har stiftat bekantskap med Homeros "Iliaden", eller bara är allmänt pålästa kring grekisk mytologi, känner till ramberättelsen: staden Troja, också kallad Ilion, besegras av grekerna efter ett nioårigt krig. Det som leder till seger är Odysseus knep – den trojanska hästen.
Hela detta långa, grymma krig kommer sig av att sköna Helena har rymt med trojanen Paris, vilket i sin tur beror på en vadslagning mellan tre gudinnor. Kriget resulterar i den trojanske hjälten Hectors död, som skildras i "Iliaden". När "Trojanskorna" börjar har även den grekiske halvguden Akilles, som dödade Hector, fallit offer för sin akilleshäl. Kriget är över. Alla män är dödade. Kvar finns kvinnor som ska bli slavinnor, älskarinnor eller fruar åt grekerna som har "vunnit" dem.
En stor del av all antik litteratur kretsar kring detta fiktiva krig. "Iliaden" skildrar några få viktiga dagar av det långa kriget. "Odyssén" berättar om Odysseus händelserika hemfärd. Vergilius spin-off "Aeneiden" låter en trojan vid namn Aeneas fly från slakten och efter en händelserik färd grunda Rom. Aischylos trilogi "Orestien" handlar om vad som sker när Agamemnon återvänder hem med sitt krigsbyte: sierskan Kassandra, som är vigd åt Apollon och därför inte borde vara aktuell som älskarinna. Det går heller inte så bra för Agamemnon och hans familj – hybris straffar sig alltid hos de gamla grekerna.
Även senare har det mytologiska trojanska kriget gett upphov till klassisk litteratur, till exempel i Racines "Andromake" där vi, liksom i "Trojanskorna", får veta hur det gick när Odysseus kastade Andromakes och Hectors lille son från Trojas ringmur, för att han inte skulle kunna växa upp till en hämnare.
Det finns alltså rikligt med mytologi och kultur som är släkt med denna tunna pjäs – men den innehåller bara i sig självt en hel avgrund. I "Trojanskorna" möter vi kvinnor som väntar på att få veta sitt öde. De sörjer sina män, sina barn, sin stad och de liv de hittills har haft. De vet inte vilka umbäranden och lidanden morgondagen ska bära med sig, men i jämförelse med nio år av krig i en belägrad stad är detta den ultimata mardrömmen. Att tas som krigsbyte av fienden och vara utelämnad till andras godtycke.
Det är tungt, mörkt, välskaldat och enormt gripande. Begravningen av Andromakes mördade barn och sorgesångerna över de äkta männen som har fallit i kriget. Eller med pjäsens egna ord: "rop och skrik om män som dött, / gamla mödrar, barn som mördats."
En värld som fortsätter fast allt är förbi och förlorat. En gravskrift över en stad som slagits i spillror, ett folk som utplånats. "Trojanskorna" står sig genom årtusendena och är plågsamt aktuell så länge det finns krig i världen.
Mottagen: 9 november 2014
Anmäl textfel
