Recension
av Bonjour Tristesse, Francois Sagan
En bok att hata eller älska
Bonjuour Tristesse. ”Goddag sorg.” Eller, som den officiella svenska titeln av någon outgrundlig anledning lyder: Ett moln på min himmel. Jag har alltid vetat, så länge jag känt till den här boken, att den har en oomtvistad klassikerstatus, men den enda gång då jag talat med någon som läst den var reaktionen: ”Håll dig borta. Urdålig.” Det hindrade inte mig från att vilja läsa Francoise Sagans debutbok. Jag ville kanske inte läsa den så pass starkt att jag faktiskt letade efter den, men när den plötsligt dök upp strax intill min hand på en bibliotekshylla fick den följa med hem och blev utläst inom en vecka.
Det här är en kort bok, 120 sidor i min utgåva. Det händer ganska lite. Svartsjuka. Kärlek. Tristess. Lyxliv. Emotionell förflackning. Huvudpersonen, Cécile, är inte särskilt sympatisk och det hon gör är inte heller åt det sympatiska hållet. Å andra sidan är det väldigt subtila saker som sker. Ett spel för att någon ska vara otrogen. Och allting inbäddat i en extrem likgiltighet och lättja blandad med ögonblickliga, häftigt uppflammande känslor.
Vad tycker jag då om "Bonjour Tristesse"? Jag älskar den! Den är enormt välskriven, med en säker hand trots att den var Sagans debut. Jag kan förstå precis varför man ogillar boken – händelsefattigheten etc. – men jag njöt av läsningen och minns våra stunder i soffan. Med värme.
Mottagen: 1 september 2012
Anmäl textfel
