LitteraturMagazinets recension
av Fridas resor, Frida Ulvegren
Tungt och snyggt om livet som ung modell
Hur känns det egentligen för en fjortonårig tjej att få höra att hon är snygg – inte bara vanligt dödligt snygg, utan modellsnygg? Hur kul är det egentligen att jobba som modell? Att ständigt plåtas, bedömas och betraktas? Ulvegren ger svaret på samtliga av dessa frågor i sin självbiografiska serieroman.
Frida Ulvegren har tidigare givit ut en serienovell med reflektioner kring olika förhållanden, men ”Fridas resor” är hennes första egna fullängdsalbum. Omslaget är designat som en damtidning, tänk ”Femina”, med lockande rubriker i samma stil – ett utseende som både kompletterar och kontrasterar mot innehållet.
Som fjortonåring blev Ulvegren ”upphittad” av en man på jakt efter modeller. Därefter följde en kort period av modelljobb, med allt vad det innebär av förnedrande fotosessioner och äldre män som gärna har sex med unga tjejer. Det kan tyckas vara alla tonårstjejers önskedröm, men Ulvegren avbröt karriären ganska snart och hennes bok torde inte locka fler in på modellbanan.
Utan att egentligen gräva fram någon extrem misär så visar Ulevgren på nakenheten, det utlämnade och maktlösa i att jobba som modell och reduceras till sitt utseende, sin sexighet, sin ungdom. Samtidigt innebär det erfarenheter som hon inte förkastar, utan tvärtom delar med sig av.
Ulvegren har en speciell teckningsstil som är högst personlig, snudd på omöjlig att förväxla med någon annans. Det är alltid ett plus. Hennes serier uppvisar också en mycket bra balans mellan detaljerat och simplifierat, realistiskt och konstnärligt skildrat.
Jag rekommenderar Ulvegrens album för att det är ett så annorlunda bidrag till floran av serieromaner och jag hoppas verkligen att Ulvegren ger oss många fler böcker med samma estetiska känsla och lättsamt tunga innehåll.
Mottagen: 18 september 2013
Anmäl textfel
