LitteraturMagazinets recension
av Försvinna, Georges Perec
Vari E uteblir och parat blir vardagsmat
Georges Perec (1938-1982) var en fransk författare som inte bara gjorde stort avtryck på sin samtid. Hans experimentella litteratur inspirerar både läsare och författare än idag. Förlaget Modernista ger ut hans mest betydelsefulla verk på nytt. Romanen "Försvinna" – med fint efterord av Fredrik Rönnbäck – är skriven utan bokstaven E.
Tänk att någonting som skapats med avsaknadens och begränsningens princip kan bli så mycket. Den här boken är färgstark, babblig och skruvad med en vindlande intrig som växer till något som liknar en riktig deckargåta. Det finns ju just inga E i den här romanen. Inga en eller ett, inga den eller det, inga men eller med. Och allt annat gott och smått med E i sig, alla dessa söta, fina ord har försvunnit just så som bokens titel ”Försvinna”. Jag svindlar mig igenom romanens första halva, i det närmaste åksjuk. Så händer något när jag kommer till Olga. Denna kvinna som är ett mysterium väcker nyfikenheten. Uppväxt på sanatorium i Davos och uppfostrad av nunnor, med vad som ser ut att vara en hollywoodstjärna till mor; Anastasia, som tyvärr dör i barnsäng, vars far tycks vara någon turkisk rövare och bandit. Men ingenting är vad det verkar.
Helt plötsligt har jag vant mig vid eller tagit till mig stilen för nu blir det nästan spännande. Det som ganska länge känns som en övermäktig upprapning av namn blir till medspelare i en pjäs – som känns grekisk – och när mordgåtornas pusselbitar faller på plats, den ena efter den andra, blir läsningen intensiv och i viss mån medryckande.
Den burleska tonen är inget som tilltalar mig så det gör romanen smått outhärdlig. Det som fascinerar är det rika, fantasifulla och mäktiga språket som växer fram ur en näst intill omöjlig översättningsbedrift. Sture Pyk, vilket tålamod han måste ha haft. Tanken var att genom begränsningen med avsaknaden av E tvinga fram nya möjligheter och konstformer. Vad händer med språket? Ger det berättelsen och berättandet ett nytt perspektiv? Nja… det händer definitivt något med läsningen i alla fall. Det går att vänja sig vid att alla dessa E-ord faller bort och kanske väcks då en ny dimension av språket till liv. Ett ord som ”parat” (beredd att, redo att) förekommer fler gånger i en och samma roman än vad jag stött på under min livstid. ”Vari” är ett annat sådant ord som får en besynnerligt framträdande roll. Med tanke på hur vi ofta ser på språket som en oändlig källa till möjligheter är det ur ett konstnärligt perspektiv intressant att förvandla begränsningen till sitt kreativa verktyg. Intressant, ja, men kanske inte i romanform helt och fullt lyckat. ”Han tryckte på en knapp” blir till exempel ”Han tröck på nån knapp”. Inte särskilt stiligt men en annorlunda lösning och roligt med dialekt. Mycket som i vanliga fall hade censurerats bort eller förkastats blir nu enda möjligheten.
Det hjälper läsmotivationen om man vet att ”utan e” – sans e (eux) – betyder ”utan dem” på franska och att det finns en andra dimension till berättandet som anspelar på författarens judiska bakgrund. Till tidigt försvunna föräldrar i kriget och i Auschwitz, till bortlämnade, bortadopterade barn, till splittrade rotlösa familjer, olika försvinnande som likt papperslösa, tomma dokument, likt Perecs ofattbara mattlabyrint spridits i gåtor över jordens alla hörn.
”Luckor fanns, tomrum, hål. Här och var. Där nånting funnits förut, som nu kommit på avvägar, tappats bort, gått förlorat, försvunnit, i tysto, oanmält, ja som man bara låtit försvinna.”
Tålamod krävs för att läsa "Försvinna", men det är en god läsning för den som tycker om utmaningar och som samlar på ord och kreativa, ovanliga lösningar. Vill man så finns det väldigt mycket att hämta här, något poetiskt, något politiskt och en hel del tankar om romankonsten.
Mottagen: 31 mars 2018
Anmäl textfel
