Recension
av Fettpärlan, Guy de Maupassant
En mörk bild av mänskligheten
Guy de Maupassant, 1850-1893, ses som en av novellkonstens klassiska mästare, tillsammans med t.ex. Anton Tjechov. "Fettpärlan" (Boule de Suif) var Maupassants debutverk och det märks inte alls – det här känns som verket av en fullkomligt finslipad mästare.
"Fettpärlan" är en långnovell som behandlar tio människor på flykt i det av preussarna ockuperade Frankrike. I vagnen finns tre högt uppsatta, rika män med fruar, samt två nunnor, en antirojalist och så Fettpärlan, en ung prostituerad som fått sitt öknamn på grund av extrem fetma. Först vill ingen ha med Fettpärlan att göra, men när det visar sig att hon är den enda som har med sig matsäck och dessutom är beredd att dela med sig accepteras hon motvilligt som en i sällskapet.
Klimax kommer när gruppen har tagit in på ett värdshus kontrollerat av en preussisk officier som vill tvinga Fettpärlan att ligga med honom, trots hennes patriotism och hat mot ockupanterna. Hon vägrar, med resultatet att sällskapet inte får lämna värdshuset. Först är de alla på Fettpärlans sida, men snart får deras vilja att komma vidare makt över deras medkänsla och de bestämmer sig för att försöka övertyga den motvilliga Fettpärlan.
I den här novellen är ingen, med undantag för Fettpärlan, någon sympatisk karaktär. Alla har sina dolda motiv och svagheter. Alla visar upp mänsklighetens fulaste sida just i de stunder då det verkligen gäller. Det är en mörk bild av mänskligheten, som tyvärr inte känns annat än realistisk.
Andra kända verk av Maupassant är "Horla" och "Bel Ami".
Mottagen: 22 september 2012
Anmäl textfel
