LitteraturMagazinets recension
av Halvmördaren : Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv, Håkan Nesser
En nessersk feelgood
Det är ett sant nöje att läsa Håkan Nesser. Hans nyutkomna bok ”Halvmördaren, Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv” är riktig feelgood. Den är fylld av gammelmanshumor och tar oss med på en spännande efterforskning. Ett hoppfullt slut finns också med.
Mannen med det underliga namnet – tillverkat av honom själv – befinner sig ganska sent i livet. Vid 73 års ålder bestämmer han sig för att berätta sig egen historia. Efter de inledande meningarna är man som läsare fast. Adalbert har inte skrivit förut, men det går bra. Han upptäcker till och med att skrivandet förädlar. När han försöker återge vad som hände mellan honom och en älskad kvinna för länge sedan är det som om han blir en bättre människa.
Nu lever Adalbert ensam med sina krämpor. Då och då delar han en konjaksflaska med en gnällgubbe till granne. De späder ut den ädla drycken med Trocadero. Det är ungefär vad de har gemensamt, påstår skribenten. Han är så nedrans ensam. Förutom Henry Ullberg har han en halvkusin, Ingvor Stridh, som han talar med ibland på telefon. Vid sällsynta tillfällen äter han middag med henne på Stadshotellet. På Adalberts begravning kommer möjligen dessa två att dyka upp. Fast det kan hända att regn eller ont i knäna stoppar Henry. Så sammanfattar berättaren läget.
Nu har det emellertid hänt något som får Adalberts värld i gungning. En skymt av kvinnan från förr höjer hans puls oroväckande. Men var det verkligen hon? Hon måste identifieras på ett delikat sätt om hon dyker upp igen. Och om det är hon, har hon bosatt sig i hans stad? På vilken adress? Detta måste redas ut. Både Henry Ullberg, Ingvor Stridh och läsaren är med på noterna. Det är medryckande och roligt mitt i den tragiska bakgrund som målas upp.
Man kan tycka att slutet är lite lättköpt. Men det är mycket upplyftande. Det hör till genren. Man kan också se ”Halvmördaren” som en mellanbok för Nesser. I ”De vänsterhäntas förening” avslutade han spåren van Veeteren och Barbarotti. Eller gjorde han inte det? Håkan Nesser är oerhört produktiv. Han har skrivit en bok om året sedan 1993 och några till. Många har varit fullgoda romaner utan poliser. Vad kommer härnäst?
Mottagen: 19 augusti 2019
Anmäl textfel
