LitteraturMagazinets recension
av Schack under vulkanen, Håkan Nesser
Nesser underhållande som vanligt
Håkan Nesser kommer ut med en roman om året. Nu är det dags för “Schack under vulkanen”, den sjunde boken i serien om kommissarie Barbarotti och hans kollega och sambo Eva Backman.
Nesser är en av mina favoriter. Det är ytterst sällan han gör mig besviken. Förutom några synpunkter på upplägget i början och på slutet blir jag nöjd den här gången också. Den nya boken är även den en riktig bladvändare.
I början är kapitlen växelvis rubricerade “Verkligheten” och “En skriftställares sista dagar och död”. Jag blir irriterad. Vad är detta? Ska Nesser också ge sig in på en diskussion om autofiktionen? Nej, han visar sig ha andra planer. Kapitlen handlar om en författare, Franz G Lunde. Denne håller på att skriva en kortroman som förefaller ligga nära hans eget liv.
Det börjar hända Lunde obehagliga saker. Vid hans möten med publik dyker det upp en kvinna som ställer oroväckande frågor om hans böcker. Hon insinuerar att han är skyldig till ett mord. Vi tappar dock bort denna Lunde en sen kväll när det knackar på dörren till hans hotellrum.
Efter denna inledning dyker Barbarotti upp. Han får tillgång till Lundes självbiografiska manus. Undersökningen växer. Två andra författare försvinner. Barbarottis fall verkar olösliga, och hans chef ligger på. Privat är hustrun ända borta i Australien för att räta upp livet för sin vuxne son. Barbarotti är orolig för henne också och väntar på mejl. När han förstår att hon inte har något emot att vara borta ett tag – paret behöver en paus – blir han illa till mods.
Utöver dessa bekymmer som verkar överkomliga har inte “Schack under vulkanen” några andra anspråk än att vara underhållande. Och där lyckas författaren som vanligt. Nessers prosa flyter trivsamt på medan utredningen kompliceras. Lättläst är det. Jag läser ut boken på fyrahundra sidor under tre dagar med barnbarnen omkring mig.
När det gäller slutet på en deckare har jag alltid stora förväntningar. I “Schack under vulkanen” ligger slutet i tiden, kan man säga. Men det känns ändå plötsligt och oförberett. Motivet avslöjas först när ynka fem sidor är kvar. Fast det kan förstås positivt kallas överraskningseffekt.
Mottagen: 30 augusti 2021
Anmäl textfel
