LitteraturMagazinets recension
av Bunkern, Hanna von Corswant
Klaustrofobisk roman som delvis håller läsaren fången
”Bunkern” är Hanna von Corswants andra roman och den rör sig från vardagsångest till skräck.
Charlotta jobbar på bank men har ändå svårt att hantera sina egna pengar, därför hoppar hon på ett extraknäck som går ut på att renovera en gård som ska användas till sommarens scoutläger. Frida blir hennes kollega och rumskamrat på gården som innehas av två excentriska systrar.
Det är påskveckan 1980 när Charlotta och Frida, som har lämnat barn hemma, kommer till gården. Ganska snart inser de att något är galet och det förstår man som läsare också, då man parallellt med den kronologiska berättelsen får ta del av upplevelserna hos någon som är instängd i en bunker med några andra människor, varav en levande. Hur har de hamnat där? Ena systern inser också att något är på väg att hända, hon är blind men har andra sinnen som har förstärkts. Frida försvinner plötsligt en dag, kanske har hon åkt hem, men man börjar ändå leta efter henne i omgivningarna. Det blir verkligen en mardrömshelg, sakta luckras verkligheten upp och Charlotta glider in och ut ur densamma.
Naturen är mycket närvarande i både stort och smått. Den instängdas tankar kretsar mycket kring fladdermöss, fästingar och andra kryp som kan ta sig in och ut ur bunkern. I närheten har det också legat en minkfarm tidigare och djuren som härstammar därifrån har en speciell roll i boken. Charlotta dras till något i skogen där de letar efter Frida, något lockar och skrämmer på samma gång. Det är också romanens styrka, de suggestiva skildringarna av händelserna i skogen och den klaustrofobiska tillvaron hos de instängda. Vissa avsnitt är riktigt härligt rysliga och kan jämföras med annan klassisk skräck.
Det finns mycket som är lovande med ”Bunkern”, men det saknas en del för att det ska hålla mig fångad under hela läsningen. Kanske hade den tjänat på att broderas ut lite för att ge karaktärerna lite mer utrymme att utvecklas i. Det finns intressanta bakgrunder för karaktärerna, men jag hinner inte riktigt bli engagerad i deras öde. Däremot gillade jag slutet som var enkelt men effektivt!
Mottagen: 5 februari 2013
Anmäl textfel
