LitteraturMagazinets recension av Det som händer i skogen, Hilda-Maria Sandgren
De tidiga tonårens sköra styrka
En hemsk-vacker berättelse om uppväxt, sexualitet och kampen för att försöka vara sig själv i en värld av könsroller och ojämlikhet.
Minns ni den där åldern då vuxenlivet började närma sig, men då barnet fortfarande fanns kvar i en kropp som höll på att förändras? Hilda-Maria Sandgren undersöker vad som händer med maktrelationer när killar och tjejer plötsligt ska förhålla sig till varandra, och sig själva, som sexuella varelser.
Hilda-Maria Sandgren debuterar som serietecknare med ett album där språket är de ungas språk, både dialektalt präglat och fullt av modern slang. Ändå är inte replikerna det viktigaste, utan bilderna med deras rörelser och alla ansiktsuttryck som tränger sig effektivt fram, även genom teckningar med få detaljer.
I luftiga, lite svepande och väldigt konstnärliga blyertstecknade sidor träder några unga tjejers personligheter fram. Inte bara i svart och vitt, inte bara i gråskala, även om deras liv emellanåt tycks ganska jämngråa – utan med många nyanser, sällan rakt utskrikna men desto oftare antydda mellan rader och streck.
Det handlar om tafsande, om verbala trakasserier, om vuxna som köper ut sprit och vuxna som förhör ungdomarna som supit sig fulla. Det handlar om att ha sex första gången och inte lyckas få någon att förstå hur hemskt det kändes, eftersom alla ser det som häftigt, hur du än försöker förklara att det inte var ens en smula skönt.
Här är tjejerna inte bara offer, eftersom de också hämnas på subtila sätt, men samtidigt finns maktordningarna etablerade redan från början och även protesterna äger rum inom ett färdigt system.
Sandgrens seriealbum bildar, ruta för ruta, en mycket angelägen och hemsk-vacker berättelse om uppväxt, sexualitet och kampen för att försöka vara sig själv i en värld av könsroller och ojämlikhet.
Mottagen: 25 augusti 2014
Anmäl textfel