LitteraturMagazinets recension
av Ruths garderob : En modehistoria, Ingela Bendt
Borgmästarinnan i Mjölby
“Ruths garderob. En modehistoria” av Ingela Bendt är en påkostad bok. Den har fint designade pärmar och innehåller många foton, både i svartvitt och i färg. Så handlar det också om författarens klädmedvetna mor Ruth.
Ruth, som föddes 1904, var gift med borgmästaren i Mjölby. Hon följde trenderna i tidens magasin och var själv kreativ. Hon köpte tyger, valde klänningsmodeller, sydde eller lät sy upp om det var komplicerade mönster. Bildmaterialet är rikt, men det stör mig lite att textens ingående beskrivningar av kläderna inte följs av hänvisningar till fotona.
Ingela Bendt, som har tillgång till moderns garderob efter dennas bortgång, har delat upp boken i decennierna 1920-1970. Det var under den tiden Ruth var aktiv, studerade, ordnade fester, reste. Hon läste franska i Paris, tyska i Dresden och tog en fil kand i språk i Uppsala. Efter en kurs på handelsinstitutet Bar-Lock blev hon sekreterare i Lidköping. Men som “borgmästarinna”, gift med Ragnar, var hon hemmafru.
Min egen mor Margareta var från Mjölby. Det gjorde mig särskilt intresserad av boken. Mamma var emellertid född 1925, mycket yngre än Ruth. Men deras världar skulle ha kunnat korsas, eftersom mamma arbetade i fru Blomérs parfymaffär. I “Ruths garderob” nämns emellertid bara konkurrenten Hennys parfym som Ingela minns från torget i staden. Ruth skrev inte dagbok, så det är kläderna och fotona som får bygga upp hennes biografi. Ingela försöker ta fram hennes tankar och känslor i olika situationer.
Ingela, emellertid, är bara ett år äldre än jag. Det var en sensation att borgmästarinnan blev gravid 47 år gammal, så pass att min syster kommer ihåg att mamma berättat det. Sedan tidigare hade paret en adopterad pojke, Bengt. När Ruth blev illamående kallade hon på doktor Gunnar Norrbrink som fastställde graviditeten. Doktor Norrbrink är ett känt namn för mig. Han behandlade min mormor Gunhild som hade dåligt hjärta. Han ställde alltid upp när det behövdes, har jag fått höra. Däremot kände jag inte till skandalen med hans skilsmässa som nämns i boken.
När mina föräldrar var på besök i Mjölby umgicks de med paret Printzell. Rune hade en karamellfabrik och hustrun Iris en barnekipering. Fast Mjölby är en liten stad finns där olika umgängeskretsar, skriver Ingela. Visst måste det vara så. Men barnekiperingen skulle ha kunnat nämnas. När jag var barn gick jag mannekäng där en vår iförd en poplinkappa. Det står inget om att Ingela med mor skulle ha varit med på en sådan tillställning. Ruth verkade inte köpa konfektion till sig eller dottern.
Eftertexten utlovar också en berättelse om relationen mellan mor och dotter, om frigörelse och försoning. Modern förfasas över Ingelas 60- och 70-talsmode, över hennes pojkvänner och långväga resor. “Min mamma släppte aldrig navelsträngen till mig” läser vi på sista sidan. Men det behandlas ganska ytligt, fast man anar ett djup. Likaså påståenden om att modern måste täcka över för faderns alkoholism. Några exempel på det får vi inte.
Detta är, som från början tänkt, en modehistoria i första hand. Som sådan fungerar den väl. Jag saknar dock 50-talsklänningen med smal midja, utställd kjol och vid krage. En sådan har min mor på ett foto med mig som barn. Den är så snygg, tycker jag. Men kragen kan ha tagits bort. En del av de kläder Ingela har tillgång till är omsydda.
Bilder utan tidsangivelser och text utan bildhänvisning förblir min främsta invändning. Med sådana hade vi lärt oss ännu mer om modet och de viktiga detaljerna under den tid då Ruth var borgmästarinna i Mjölby.
Mottagen: 20 juni 2022
Anmäl textfel
